Politik och religion

De flesta mÀnniskor Àr öppna för att diskutera, antingen man Àr ateist eller har nÄgon annan religion/filosofi i grunden.

Men, ibland anser man sig vara öppen fast man i sjĂ€lva verket Ă€r fullstĂ€ndigt lĂ„st i sitt tankesĂ€tt. I en av de frĂ€msta vetenskapliga tidskrifterna skrev en forskare vad mĂ„nga andra utgĂ„r ifrĂ„n utan att reflektera över det: “Även om alla fakta pekar mot en intelligent skapare, Ă€r en sĂ„dan tanke utesluten frĂ„n vetenskapen dĂ€rför att den inte Ă€r naturalistisk” (Nature, vol 401, 1999, s 423). I detta fall Ă€r man sĂ„ledes inte lĂ€ngre intresserad av vad som Ă€r verkligt, utan bara av att följa sin egen filosofi. I tidskriften New Scientist (18/11 2006, s 8) rapporterade man frĂ„n vad man kallade ett “vĂ€ckelsemöte”. I stĂ€llet för att ha möten i kyrkan var det nu mĂ„nga forskare som ville försöka göra alla andra till ateister, i ett slags “vetenskapligt korstĂ„g” mot alla tankar om att det finns nĂ„gon högre makt Ă€n mĂ€nniskan.

Skolverket har utfĂ€rdat instruktioner som till stor del gĂ„r ut pĂ„ att man inte fĂ„r ifrĂ„gasĂ€tta evolutionsteorin. Även EuroparĂ„det och utbildningsminister Jan Björklund har framfört liknande Ă„sikter. Man skall sjĂ€lvklart diskutera vad man fĂ„r undervisa och hur, men sĂ„ lĂ€nge man rör sig med naturvetenskap bör man tillĂ„ta olika tolkningar. Det som inte fĂ„r diskuteras kan knappast kallas naturvetenskap utan blir mer likt vissa former av religion. Dem som Göran Rosenberg beskrev som ateistiska fundamentalister (DN 28/8 2007) har lyckats övertyga mĂ„nga andra forskare, samt politiker och makthavare, att deras tro till största delen Ă€r vetenskap, ja de kallar helt enkelt ofta sin egen tro för vetenskap.

Oberoende av vad som Ă€r sant, sĂ„ försvinner bĂ„de yttrandefrihet och kritiskt tĂ€nkande nĂ€r man inte lĂ€ngre fĂ„r ifrĂ„gasĂ€tta. I dagens samhĂ€lle har vi fĂ„tt mĂ„nga filosofier som styrs av ateistiska tankegĂ„ngar (Ă€ven om, förstĂ„s, alla ateister inte tĂ€nker pĂ„ samma sĂ€tt). Ett mer extremt exempel Ă€r ateisten Richard Dawkins syn att man kanske borde börja avla fram mĂ€nniskor med olika egenskaper. Ett annat Ă€r att den tidigare lĂ€roplanen i NO/biologi (1994, "MĂ„l att strĂ€va mot") sade att man skall lĂ€ra sig att se sig sjĂ€lv i ett evolutionistiskt perspektiv, dvs att vi kommit till genom en kamp för överlevnad med hjĂ€lp av naturligt urval (detta har tagits bort i lĂ€roplanen för Ă„r 2011). Det förstnĂ€mnda har vi redan sett konsekvenserna av (Ă€ven om Richard Dawkins och andra inte vill göra pĂ„ samma extrema sĂ€tt), det sistnĂ€mnda har lett till att en del lĂ€rare undervisar att livet Ă€r meningslöst och att detta dessutom Ă€r vetenskapliga fakta som man inte fĂ„r ifrĂ„gasĂ€tta! Undervisningen Ă€r verkligen inte saklig och allsidig om en religiös/filosofisk tolkning fĂ„r presenteras som vetenskap. Men, den enkelspĂ„righet som finns inom detta omrĂ„de har gjort att Ă€ven kristna har börjat tĂ€nka som ateister (utan att sjĂ€lva ha mĂ€rkt det), vilket tacksamt noterats av en del ateister (se t ex Provine, W “Science, technology and social progress”, 1989).

Som sagt, en del mÀnniskor vill av olika skÀl presentera sin egen tro/filosofi/religion som vetenskapliga fakta. De flesta mÀnniskor Àr dock öppna för att diskutera, men en del utnÀmner kritiker till förvillare och vill inte ha seriös diskussion. FrÄgan Àr om vi vill ha öppenhet och diskussion eller tankebojor och förbud. Idag kan man faktiskt bli avskedad bara för att man föreslÄr att man kan diskutera evolutionsteorin - Àven om syftet Àr att visa att evolutionsteorin hÄller för vetenskaplig granskning. Vetenskapen Àr som sagt inte vetenskap pÄ alla omrÄden lÀngre ...

KĂ€llor:

EuroparÄdet, se:
1. Beslut med kommentarer pÄ svenska och pÄ engelska.
2. EuroparÄdets diskussion, utan kommentarer, som visar lite bakgrundsmaterial. Man ser att det inte blev nÄgon större skillnad mellan diskussionen och beslutet, vilket gör att man Àn mer förundras över vad som beslutats. (Se de olika kommentarerna till beslutet, pÄ svenska och engelska, som lÀnkats till ovan.)

Diskussion pÄ SvD och i DN:
SvD: Sturmark intoleransens apostel.
Rosenberg i DN: Gud Àr inte död.
Och - debatten fortsÀtter - se: Humanisternas mÄngmiljonkampanj.

Litteraturtips, om etik och evolution:
NÀr mÀnniskan blev ett djur, XP-Media 2005.

Om politik och demokrati i Bibeln

Obereoende av om man tror pÄ Bibeln eller inte, kan man se att Bibelns egen "politik" Àr, frÄn första början, att alla skall vara sin egen och ha direkt kontakt med Gud (1 Mos 1-3). Ingen skulle styra över den andre. Detta Àndrades dock i samband med att mÀnniskan lÀmnade Guds plan, vilket inte var Guds ursprungliga syfte.1

Bibeln igenom visar hur mÀnniskor sjÀlva mÄste ta ansvar. NÀr nÄgon försöker ta makt över nÄgon annan Àr Gud emot det.

1. Första gÄngen nÄgra försökte ta makt över andra var innan syndafloden, dÀr ledande personer dödade andra för minsta lilla hÀndelse (1 Mos 4:23). I 1 Mos 6 beskrivs Àven "Guds söner". Detta Àr ett uttryck för kungasöner, eftersom hÀrskare förr i tiden ofta kallade sig för gudar. Man ser alltsÄ redan hÀr hur mÀnniskor försökte hÀrska över varandra.2

2. NÀsta gÄng det nÀmns om att nÄgon försöker ta makt över andra, gÀller det Nimrod (1 Mos 10:8-12). "En vÀldig jÀgare inför Herren" betyder att Nimrod trotsade Gud. Han var en mycket krigisk man. (Fjellstedts bibelkommentar.)

3. Tredje gÄngen det nÀmns i Bibeln om hur vissa vill hÀrska över alla andra, Àr vid Babels torn (1 Mos 11:4). En del menar att Nimrod Àr den som initierar detta torn.

4. Den fjÀrde gÄngen hÀrskande nÀmns i Bibeln gÀller det Israels folk. Folket ville ha ledare, men Gud sade att detta skulle ge dem besvÀr. Först fick de domare (Dom 2:16-19, 8:23), och sedan - Ànnu vÀrre - kungar (1 Sam 8).

5. I Nya testamentet ser man att mÀnniskorna Äterigen levde i harmoni och utan att nÄgon hÀrskade, under en kort period (Apg. 4:32-37). Men, vi mÀnniskor Àr inte sÄ goda, och Àven detta förstördes.

6. Just dÀrför att vi gör dumma saker, behövs en "officiell" överhet som hÄller ordning pÄ oss mÀnniskor. Denna överhet kallas Guds tjÀnare, nÀr den fullföljer sitt uppdrag (Rom 13:1-7). Om den inte fullföljer sitt uppdrag Àr det vÄr plikt som kristna att protestera.

En bra ledare Àr en vÀlsignelse, men en dÄlig ledare kan förstöra ett helt folk. MÀnniskor Àr inte skapade för att hÀrska över varandra, sÄsom sker bÄde inom och utanför kyrkan.

DÀrmot skall man ha olika uppgifter och kunskaper, beroende pÄ vem man Àr, vad man tycker om och vad man passar till. Det finns inte nÄgon likriktning i Bibeln, pÄ samma sÀtt som man försökt göra i t ex den svenska skolan dÀr det funnits tankar om att "alla skall kunna allt" och ingen fÄr kunna för mycket. Man fÄr studera mest "fina" teoretiska Àmnen samtidigt som de praktiska Àmnena nedvÀrderats. Denna felaktiga "jÀmlikhet" kommer frÄn tron att mÀnniskor mÄste vara ungefÀr lika duktiga pÄ samma saker för att vara lika mycket vÀrda. Denna tro Àr inte byggd pÄ Bibeln utan Àr en evolutionistisk syn. Enligt evolutionsteorin utvecklas alla mÀnniskor hela tiden sÄ att nÄgra kan ha hunnit "lÀngre" Àn andra. Men, det Àr inte populÀrt att betrakta mÀnniskor som olika mycket vÀrda (som tur Àr). För att kunna bibehÄlla "jÀmlikheten" mÄste dÀrför evolutionister försöka slÀta ut skillnaderna mellan olika mÀnniskor. Det sistnÀmnda behöver man alltsÄ inte göra om man tror pÄ Bibeln, utan dÀr Àr den fullkomliga jÀmlikheten att man fÄr vara sig sjÀlv och inte behöver jÀmföra sig med andra.

1. Första problemet för mÀnniskan dyker förstÄs upp i 1 Mos 3:16, med det s k syndafallet. Det stÄr ingenstans att Gud gillar det som hÀr beskrivs, men nÄgon konsekvens mÄste det bli nÀr det heliga förstörs. Om hela vÀrlden vore helig/perfekt, och vi mÀnniskor inte lÀngre var det genom att vi lÀmnat den första gemenskapen med Gud, sÄ skulle vi inte kunna leva kvar pÄ jorden. "Heligheten" har inte nÄgot i sig att göra med nÄgot slags frukt, utan det handlar om att man litar fullstÀndigt pÄ Gud och lever i honom, eller inte. Frukten var i detta fall bara den möjlighet som fanns att mÀnniskans kÀrlek till Gud kunde prövas, nÄgot som gjorde/visade att vi inte bara var menlösa robotar utan hade en egen vilja. Riktig kÀrlek krÀver offer och prövning av olika slag, och detta var den ultimata/slutgiltiga prövningen, som vi misslyckades med och misslyckas med Ànnu i dag. Genom att Jesus kom till jorden har detta missförhÄllande rÀttas till för alla som vill ta emot budskapet, vilket nÀmns redan nu. (1 Mos 3:15 - "Han" syftar pÄ den kommande frÀlsaren, Jesus. "Ormen" syftar pÄ djÀvulen - det handlar inte om mÀnniskan i sig och vÄrt förhÄllande till ormar. Det Àr felöversatt i Bibel 2000, men rÀtt i de flesta andra bibelöversÀttningar.)

2. I detta bibelord berÀttas om mÀnniskor som var "jÀttar" till namnet ("namnkunniga"), ungefÀr som olika hÀrskare och diktatorer genom mÀnsklighetens hela historia. Det hade alltsÄ inget med kroppsstorleken att göra, som mÄnga har trott.

<<Till startsidan