En komikers uppvÀxt, av Jonas Gardell (Norstedts 1992, andra pocketupplagan)

Jonas Gardell Ă€r populĂ€r i mĂ„nga kretsar, bl a eftersom han vĂ„gar skĂ€mta om det mesta (kanske allt ..). Även i boken En komikers uppvĂ€xt finns mĂ„nga situationer som kan anses vara komiska pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Mest kĂ€nner jag igen hur Sverige stannade av nĂ€r Ingemar Stenmark var som mest populĂ€r i pisterna (sid 186-187). Man behöver ju inte betvivla att Gardell faktiskt kan skriva.

Det finns inte sĂ„ mycket svordomar och dĂ„ligt sprĂ„k i boken, men tillrĂ€ckligt för att man skall reagera. Även spriten finns med som en naturlig, viktig och oundviklig ingrediens. Sex beskrivs inte som nĂ„got fint, utan nĂ€rmast brottsligt - och spĂ€nning och porr blir sjĂ€lva essĂ€nsen i det hela (t ex sid 37, 50, 74). Det finns Ă€ven skĂ€mt om incest (sid 160), dvs sĂ„dant som man egentligen inte vill att nĂ„gon ens skall tĂ€nka pĂ„, samt en berĂ€ttelse om sexuellt utnyttjande av andra (sid 173). Boken innehĂ„ller Ă€ven negativa tankar om Gud, vilket visar att Gardell inte Ă€r nĂ„gon expert pĂ„ teologi (sid 180-183).

Jag vet inte om denna bok speglar Gardells uppvÀxt, men om den gör det var det verkligen ingen trevlig uppvÀxt han hade. Boken Àr dock ingen "komisk" bok, fylld med skÀmt. Redan frÄn början finner boken tonen - det Àr otrevligt att leva, mÀnniskor (speciellt barn) Àr fega, onda och dumma. Barn utsÀtts för mobbing och sexuella övergrepp, och det finns ingenting som hindrar det som hÀnder. De vuxna i boken ser ingenting. Boken slutar med röriga kÀnslor och tankar, och man vet inte vad som Àr verklighet och vad som Àr fantasi. Det enda man vet Àr att det Àr otrevligt. En tryckande kÀnsla av hemskheter vilar som sagt över hela boken. Det finns inget uppmuntrande, inget som gör en glad, ingen lycka. Det hÀnder inget positivt med nÄgon person i boken och ingen person i boken gör nÄgot som i slutÀnden blir till nÄgot positivt.

Förvirrande, otrevligt och att det inte finns nĂ„got hopp - det Ă€r bokens budskap. För en vuxen kan detta vara intressant, nĂ€r man kan analysera texten utifrĂ„n ett lĂ€ngre livs erfarenhet. Men det kĂ€nns verkligen inte som en ungdomsbok. Att en bok Ă€r "kulturellt viktig" och "vĂ€lkĂ€nd" Ă€r inte samma sak som att den Ă€r bra/nyttig att lĂ€sa. Även Maos lilla röda Ă€r av sĂ„dan dignitet.

Jag Àr rÀdd för att en bok som denna kan ge ungdomar en negativ och deprimerande syn pÄ livet. Som vuxenbok kan den dock ge ett och annat att tÀnka pÄ.

<<Till startsidan