Är Gud ond samt om ondskans problem

2. Är Gud ond samt om ondskans problem

Vem är Gud? Är Gud ondskan personifierad, som framställningarna i Bibelns Gamla testament ofta tolkas? Eller, är han fridsfursten som ger sitt liv för oss alla, i kärlek, som man kan se i Nya testamentet?

Enligt Bibeln är 1) Fadern/skaparen, 2) Sonen/frälsaren/räddaren och 3) Den Helige Ande/kraftkällan en och densamme. Detta kallas Guds treenighet. Det är bara olika sätt för Gud att visa sig för oss, ungefär som man kan säga att vi själva har en kropp, en "själ" (känslor etc) och "jaget"/"anden" (dvs att man är medveten om att man finns och man märker att man har känslor/tankar, etc) som hänger ihop som en enda del.1

Man behöver inte läsa mycket för att se att Bibeln är en enhet. Bibeln hänger ihop trots att den skrivits av mängder av personer som levt under en tidsperiod på mer än tusen år. Har Gud då kanske utvecklats, och blivit "bättre" i Nya testamentet?

I denna korta text kan jag inte reda ut allt. Men, förenklat kan man säga att ondska är frånvaro av Gud, ungefär som att mörker är frånvaro av ljus. Man kan ganska snart se att det onda som skedde i Gamla testamentet berodde på människorna. Det betyder att Gud fick gripa in på olika sätt - sätt som människorna på den tiden förstod innan Jesus kommit med sitt budskap. För Gud är dessutom alla människor levande - han är Herre över liv och död. För Gud är den fysiska döden kanske ungefär som när vi människor flyttar en akvariefisk till ett annat akvarium - mycket förenklat! Då får man ett annat perspektiv på det hela, från Guds sida. MEN - människans perspektiv är detta: - Du skall icke dräpa.

Ett bibelord som ofta anses vara ett av de mest svårförklarliga utifrån Guds godhet, är när två björnhonor kommer ut ur en skog och dödar 42 pojkar, när pojkarna ger sig på en profet. Det står inga detaljer om bråket, utan bara att de bråkade med profeten -"Upp med dig, du flintskalle" - en hänvisning till att en tidigare profet farit upp till himlen.
Den hebreiska grundtexten kan dock tolkas som att det var 42 unga män, och att männen skadades men inte dödades (samma hebreiska ord översätts på andra sätt på andra platser i Bibeln). "Bråket" var rätt sofistikerat, med hänvisning till vad en annan profet gjort - kanske inte något som en grupp barn skulle haft mycket kännedom om. De ville skicka profeten upp till himlen, dvs förmodligen döda honom. Då har vi en situation som liknar att bli överfallen av ett stort gäng våldsamma ungdomar/unga män som inte arbetade utan samlades på gatorna (de var fler än 42 stycken), i ett mindre säkert område i någon stad. Det är dessutom svårt för två björnhonor att döda 42 personer - om inte dessa personer stannar kvar och försöker slåss mot björnhonorna. Man står ju inte gärna och väntar när en björn kommer. Då kan man få mer förståelse för vad som händer.

Det står inte någonstans i Bibeln att Gud verkligen vill att människor skall dö, men ibland sker det eller påbjuds det, av olika skäl. Men, även när det påbjuds finns möjlighet till förlåtelse (se t ex om Nineve).

Även om vi inte kan förstå varje detalj kring ondskan, så kan man förstå att alla kommer att få en ärlig chans att ta ställning till om man vill ha "föräldra-kärlek" från Gud eller inte. De "hemskaste" människor som levt på jorden, som vuxit upp i ett samhälle som präglats av våld så att de människorna själva trott att det hemska var det naturliga - vad har hänt med dem? Jo - enligt Bibeln har Gud även gett dem en seriös chans.

Vi vet inte exakt vilka som kommer till himlen - och vi behöver inte alla svar, och vi får lita på Gud för dessa saker som vi inte till fullo kan förstå. Men, utifrån 1) Guds rättvisa, 2) Guds kärlek, 3) bibelord om att Gud kräver mycket av dem som fått mycket (och tvärtom) (Luk 12:48), 4), att vi kan förstå att hedningarna (dvs alla icke-judar - här menas i första hand dem som inte fått höra budskapet) skall dömas efter sina samveten (Rom 2:11-16) - förstår vi nog att man kan komma till Gud på olika sätt. Det är inte bara de som av en "slump" råkar födas på "rätt plats" som har möjlighet att få gemenskap med Gud.

Man kan också undra hur det skall kunna bli bättre för platser som Sodom och Gomorra än för judiska städer, om det inte finns andra vägar än att möta Jesus direkt. Om dina grannar skulle vilja komma och våldta (och förmodligen döda) dina gäster, så fort du fick besök - skulle du anse att det var trevligt? Men, om dem säger Jesus följande.

Och, varför skulle Jesus besöka dem som drunknat under Noas flod? För att "slå ner" dessa människor och säga "där fick ni"? En del tror alltså att Jesus besökte dem som drunknat bara för att visa upp sig - men Gud behöver inte göra sådant. Snarare var det på samma sätt som för Sodom - de som inte hört eller förstått vad det egentligen rört sig om - som alltså av misstag inte hittat rätt - dem var Jesus medveten om. Snarare gav han dem ett hopp. (1 Petr 3:19 till 1 Petr 3:20.)

Om man inte vill bli räddad - då blir man enligt Bibeln slutligt avskild från Gud. "Helvetet" - det är "bara" en plats där Gud har gjort precis vad människorna velat - lämnat dem i fred. (Något mer om detta finns här, men lite "djupare teologiskt" skrivet. Även en bok, om detta: Stefan Swärd "Efter detta" Sökord - Swärd.)

Om vi bara vore skapade som lite skräp - då vore det annorlunda. Men - vi är så oerhört mycket mer värdefulla och fantastiskt skapade än vad vi kan förstå. Det finns en ond makt som vill få oss att gå under (det är inte svårt att se), som vill få oss att börja tro på "jante-lagen". Men - om jag får ta en liknelse igen: - Kan du krossa en perfekt diamant med handkraft? Svaret är nej. Jag skulle tro att Gud har gjort oss ungefär som diamanter - att vi inte kan förstöras, helt enkelt därför att Gud gjort oss så. OK - Gud kan göra allt, men när han i sin vilja gjorde oss var det bestämt att vi skulle vara oförstörbara eviga varelser, med egen vilja och möjlighet till riktig kärlek. Mer värdefulla och oförstörbara än en diamant.

Utifrån kärleksbudskapet, att Gud är rättvis, Bibelns budskap etc - så håller räddningen/frälsningen för alla. Och - om vi har kärlek kan vi inte låta bli att berätta för andra om Jesus och frälsningen. (Kärleken driver ut rädslan, och man kan be om kärlek. - Eller - är det något annat som hindrar oss från att berätta om räddningen och kärleken?)

Jag har inte givit några fullständiga svar här, men Gud är större än oss. Och - om vi inte bygger predikan och evangeliet på 1 Kor 13, så är det lika bra att lägga av. Ja - vi måste ofta berätta om ondskan för att kunna visa på det goda - men det är det goda som skall styra.

Här är en länk till hur kristna tankar blivit fel, så att ondskan inte kommit på "rätt plats".

1. Jag tänker INTE ha någon djupgående teologisk utredning om kropp/själ/ande och vad det ena eller det andra betyder rent teologiskt och i detalj. Jag har bara givit en förenklad bild. Och, Bibeln ger inte alla detaljer om allt - om den gjort det då skulle Bibeln bli så tung att man inte ens skulle kunna slå folk i huvudet med den! (Åter till texten.)