Gud Àr en dönick!

Att gÄ i kyrkan var det trÄkigaste som fanns. En farbror dÀr var snÀll, men de flesta andra verkade inte bry sig om annat Àn sig sjÀlva och att vara trÄkiga (kanske nÄgon av de andra log nÄgon gÄng).

So - what!

Om Gud fanns sÄ mÄste han vara den trÄkigaste man kan tÀnka sig! I sÄ fall har han Ätminstone lyckats förstöra alla i kyrkan!

Nej - om det Àr sant - det hÀr med Gud - dÄ vill jag inte bry mig om honom förrÀn möjligen 1 sekund innan jag dör (om det inte finns nÄgot bÀttre alternativ). Annars Àr hela livet förstört! Och - skall det vara sÄ i himlen ocksÄ sÄ blir det en stor plÄga att vara dÀr ...

NÀr jag var 16 Är gammal trÀffade jag en kompis jag inte sett pÄ flera Är. Men - han var galen! Han var kristen (och - det var ju galet ...) - men vad vÀrre var: Han gillade hÄrdrock! Detta var en helt omöjlig kombination. Att vara kristen Àr att vara trÄkig, att gilla bra musik som rockmusik (inte bara slÀpiga psalmer med konstiga ord som man somnar till ...)* - det var nÄgot kul!

Min kompis och jag diskuterade rockmusik i nÄgon timme, med ljudet dÄnande frÄn högtalarna (ja - man fick höja rösten för att det skulle höras). Det var det ENDA vi talade om. Inget om Gud, inget om Bibeln, inget om nÄgot annat.

NÀr kompisen Äkt började jag fundera. Om min kompis kan vara kristen, och han gillar rockmusik (i motsats till musiken i kyrkan ...) - dÄ, kanske, det Àr fel pÄ folket i kyrkan och INTE pÄ Gud! Men - innan jag tog det slutliga steget var jag rÀdd och osÀker. TÀnk om Gud förvrÀnger min hjÀrna och gör mig lika trÄkig som dem i kyrkan - dÄ kanske det Àr bÀttre att dö an att leva som nÄgot slags zombie ...

Vad bra att jag till slut bestÀmde mig för Gud! Gud Àr ingen surgubbe. Han har skapat det roliga, han har skapat en massa annat bra. Den rÀdsla jag kÀnde nÀr jag bad till Gud om att fÄ ta emot honom i mitt liv - "TÀnk om Gud förvrÀnger mitt inre totalt och gör mig till en fruktansvÀrd zombieliknande stillasittande trÄkmÄns" - den rÀdslan visade sig vara ogrundad! Men - sen har vi mÀnniskor förstört en del av det, bÄde inom och utanför kyrkan.

Om man Àr en kristen skall men verkligen leva - annars Àr nÄgot fel!

(Men, man kanske ocksÄ mÄste ta ansvar för en del saker - och det Àr inte sÀkert att just det alltid Àr roligt. DÀremot Àr det viktigt, och man kan enklare hjÀlpa bÄde sig sjÀlv och andra mÀnniskor som har det svÄrt, bÄde hÀr hemma och lÄngt borta!)

Gud Àr alltsÄ ingen dönick, men mÄnga av oss Àr det ibland (och en del Àr det kanske ofta ...). Se igenom alla dimridÄer - vi skall inte dyrka mÀnniskor och deras fel och brister. Det finns en som vill det goda för oss!**

Nu Àr det slut pÄ just denna sida! LÀs gÀrna mer pÄ andra sidor eller ta kontakt om du har mer speciella frÄgor!




* Det Ă€r ju inte musiksmaken som avgör om det Ă€r trĂ„kigt eller inte, men blir det för mycket traditioner och regler sĂ„ kan det levande “livet” försvinna och ersĂ€ttas av tom och enformig “byrĂ„krati”. En kyrka dĂ€r det Ă€r mycket ljud kan vara lika “byrĂ„kratisk” (men pĂ„ ett annat sĂ€tt) som en dĂ€r det Ă€r tystare. Det Ă€r inte det yttre som avgör.

Det Ă€r nog bra om alla kan variera lite grann, inte variera genom att man bestĂ€mt det “byrĂ„kratiskt”, utan att lĂ„ta det ske naturligt och med liv. Om man inte bryr sig om andra pĂ„ ett generöst sĂ€tt, sĂ„ kanske man genom sin "byrĂ„krati" blockerar för andra att fĂ„ se det riktiga, levande livet.

Och - Àven: Man vet ju inte hur det lÀt med alla pukor, harpor, basuner/trumpeter och cymbaler pÄ Gamla Testamentets tid. Det kanske lÀt som den vÀrsta rockorkester, Àven om det fanns med en del finstÀmdare intsrument ocksÄ.

** Dessa ord Àr visserligen riktade till det judiska folket vid ett visst tillfÀlle, men det gÀller Àven oss. Man kan hitta mycket i hela Bibeln som talar om samma sak, men hÀr Àr en del av det liksom koncentrerat. Se speciellt vers 8-15.

<<Till startsidan