Biologibok med evolution

Biologibok med tro

Kort recension av boken “Biology” (5:e upplagan), av Campbell, Reece och Mitchell (1999, 1175 sidor).

Inledning

Vid t ex LuleĂ„ lĂ€rarhögskola anvĂ€nds boken “Biology” i biologi- och evolutionsundervisningen. Jag har av förklarliga skĂ€l mest varit intresserad av evolutionsundervisningen, i det följande, och recensionen blir dĂ€rför nĂ„got snĂ€v och kanske inte ger boken full rĂ€ttvisa. Boken Ă€r uppdelad i Ă„tta avsnitt med totalt 55 kapitel..

Redan i förordet och i inledningen nĂ€mner man evolutionsteorin i ordalag som fĂ„r en att tro att vi vet att det skett en utveckling frĂ„n lĂ€gre stĂ„ende varelser. “Huvudtemat, temat för alla teman, Ă€r evolutionen, trĂ„den som knyter samman hela biologin” (sid v). PĂ„ sid 12 finns rubriken “Evolutionen Ă€r huvudtemat inom biologin”. Annars betyder biologi “lĂ€ran om livet”, och biologi var frĂ„n början en beskrivande vetenskap. HĂ€r gör man biologin till en mer spekulativ ursprungsteori, Ă€ven om man gör vetenskapliga undersökningar som passas in i denna teori.

1. Livets kemi

Första delen av “Biology” handlar om livets kemi. Det mesta Ă€r bara helt vanlig kemi, och inget kontroversiellt alls.

PĂ„ sid 79 visar man att det finns mer likheter i uppbyggnaden av hemoglobin mellan t ex mĂ€nniska och gorilla Ă€n mellan t ex mĂ€nniska och groda, som ett stöd för evolutionsteorin. Man nĂ€mner dock inte att hemoglobin finns utspritt lite hur som helt i djur- och vĂ€xtvĂ€rlden (se “VĂ„rt ursprung?”/VU, 4:e upplagan, sid 94) – ett faktum som gör förklaringarna lite svĂ„rare (VU, sid 99-100).

PĂ„ sid 86 nĂ€mner man att man kan spĂ„ra vĂ€xternas ursprung till grönalger. Detta Ă€r vanlig “populĂ€r-evolutionism”, liknande den man kan se i vanliga lĂ€roböcker och TV-program. Om man vill vara vetenskaplig, borde man skriva att vĂ„r hypotes (eller snarare “vĂ„r tro”, eller “vĂ„r spekulation”) Ă€r att vĂ€xterna kom frĂ„n grönalger.

2. Cellen

Som i det förra avsnittet, om kemi, Ă€r det mesta som handlar om cellen ren och skĂ€r vetenskap, dvs bara vanliga beskrivningar av verkligheten. Men, t ex pĂ„ sid 139 mĂ„ste man, utan att ha nĂ„got som helst stöd för detta, nĂ€mna att det encelliga toffeldjuret har fĂ„tt “anpassning genom evolution” för att klara av vattenregleringen (vi vet ju inte hur mycket som fanns i arvsanlagen redan innan vattenregleringen - men det kan i sĂ„ fall kallas populationsgenetik). Man utgĂ„r alltsĂ„ frĂ„n sin tro och skriver att det uppkommit genom det man tror pĂ„. (Man brukar kalla detta för cirkelresonemang.) PĂ„ samma sĂ€tt gör man med andra beskrivningar, t ex beskrivningen av de signaler som skickas mellan olika celler (sid 188-189).

3. Genetik

Återigen – det mesta av avsnittet Ă€r ren fakatundervisning. Men man skriver att “den genetiska koden mĂ„ste ha utvecklats mycket tidigt i jordens historia” – ett cirkelresonemang grundat pĂ„ evolutionsteorin, igen (sid 299-300). Just den genetiska koden Ă€r det starkaste argumentet för att det behövs en skapare (ett sprĂ„k eller en kod, uttydning av sprĂ„ket/koden samt information i denna behövs alla samtidigt för att det skall vara möjligt att fĂ„ funktion – och alla borde inse att det behövs intelligens för att fĂ„ det att fungera, eller sĂ„ kan vi lĂ€gga ner hela data/IT-industrin ...).

4. Evolutionens mekanismer

Detta avsnitt inleds med en intervju med evolutionsteorins nutida â€œĂ¶versteprĂ€st” – Richard Dawkins, vilket man kan förstĂ„ med författarnas egen stĂ„ndpunkt i frĂ„gan. Dawkins framför sin tro pĂ„ naturligt urval, som ersĂ€ttning för intelligent design.

Man nÀmner felaktigt att Linné trodde att arter inte kunde förÀndras (det gjorde han visserligen till att börja med, men han Àndrade sig sedan till att tro pÄ nÄgon form av mikroevolution).

TyvÀrr Àr mycket av resten av texten ren populÀr-evolutionism, dÀr man tar smÄ observerade förÀndringar (mikroevolution) som stöd för stora förÀndringar (makroevolution), samt de vanliga evolutionsargumenten som redan bemötts pÄ annan plats (se t ex VU, 4:e uppl., 2000, spec. kap. 2). Man skriver t ex om att lÀgga olika skallar av reptiler och dÀggdjur pÄ rad, som ett stöd för att de utvecklats i en lÄng serie, men tar inte upp problemen med en sÄdan utveckling eller detta sÀtt att resonera (sid 423).

Den slutliga logiken i detta kapitel faller under all kritik. Man menar att mĂ„nga förkastar evolutionsteorin som “bara en teori”. Men, skriver man, detta Ă€r fel dĂ€rför att “slutsatsen att livet utvecklats Ă€r grundad pĂ„ historiska bevis” (sid 425-426)! Man ser verkligen inte skillnaden pĂ„ att ordna fossil i rader, och vad som Ă€r fakta och teorier om detta. Det Ă€r svĂ„rt att ha mer grundlĂ€ggande cirkelresonemang Ă€n detta.

Man skriver vidare att teorierna om evolutionen Ă€r “vĂ„ra försök att förklara fakta och integrera dem i övergripande tankegĂ„ngar (concepts)”. Man menar att Darwins teori om naturligt urval förklarar mĂ„nga “fakta” (alltsĂ„, det “faktum” att det skett en evolution frĂ„n lĂ€gre stĂ„ende varelser), och att sĂ„dana teorier inte blir accepterade inom vetenskapen om de inte kan testas. Man ser sĂ„ledes inte skillnaden pĂ„ mikroevolution (som styrs av naturligt urval) och makroevolution (som man tror har hĂ€nt och som verkligen inte Ă€r nĂ„got faktum).

Man jĂ€mför vidare evolutionen med gravitationen, och debatten sĂ€gs bara handla om varför det sker och inte att det sker! “Genom att förklara livets mĂ„ngfald med naturliga förlopp i stĂ€llet för övernaturligt skapande, gav Darwin biologin en sund, vetenskaplig grund”, avslutar man sista stycket - man avslutar alltsĂ„ med ett religiöst uttalande. Men, förmodligen ser man inte att man tror, utan tror i stĂ€llet att man vet! Det absolut mest grundlĂ€ggande logiska fel man kan göra. Och – vi vet inte hur mĂ„nga av de ca 200 forskarna i förordet som har samma grundlĂ€ggande logiska tankefel.

I det kapitel som sedan följer har man en acceptabel beskrivning och definition av mikroevolution (Àven om man kan anmÀrka pÄ mÄnga detaljer, speciellt de som har hÀnsyftningar till makroevolution, t ex pÄ sid 442).

Sedan finns en betydligt mer diskutabel definition av ordet makroevolution. SÄ fort det uppkommer en ny art, kallar man det makroevolution. Det innebÀr att det kan bildas nya arter/makroevolution bara genom att nya forskare beskriver exakt samma djur.

Mycket av texten i detta avsnitt Àr ren populÀr-evolutionism, som har bemötts pÄ annat hÄll (se VU) och mÄnga enkla fakta om mikroevolution samt jordens uppbyggnad etc.

5. Den evolutionÀra historien om biologisk mÄngfald

Detta avsnitt inleds med en intervju med professor Elisabeth Vrba, Yale University, som menar att “inget inom biologin Ă€r vettigt utom i ljuset av evolutionen” (efter Dobzhansky). SĂ„ – den evolutionistiska tonen bibehĂ„lls genom boken.

Man nĂ€mner att ju lĂ€ngre ner i lagren man kommer, desto mer av fossilen har försvunnit ur jordens “arkiv” (sid 490). Men, om man ser pĂ„ de mĂ€ngder av fossil man hittar i de djupast liggande lagren frĂ„n kambrium, samt ocksĂ„ ser att man fortfarande har spĂ„r av mikroevolution hĂ€r (ungefĂ€r som i nutid) etc – dĂ„ faller den tanke man hĂ€r lĂ€gger fram om att det finns fĂ€rre fossil kvar i de djupast liggande lagren (se mer i VU).

Livets uppkomst beskrivs oerhört förenklat, och man skriver att molekylanhopningar nĂ€stan har ett “beteende”, de â€œĂ€ter” och de “föder” fram nya molekylanhopningar osv (sid 492-498). Författarna inser tydligen inte att detta bara Ă€r den grundlĂ€ggande kemiska lagen att “lika löser lika”. Man nĂ€mner Ă€ven det numera förkastade klassiska försöket av Miller och Urey (med blixtar i en “uratmosfĂ€r”), utan att nĂ€mna att ingen forskare lĂ€ngre tror att detta kan förklara livets uppkomst pĂ„ jorden (se VU). Hela framstĂ€llningen liknar mer en religiös myt i vetenskapliga termer snarare Ă€n att ta hĂ€nsyn till naturvetenskapliga fakta och kĂ€nda naturlagar.

Kapitlen efter det om livets uppkomst Ă€r en vanlig systematisk genomgĂ„ng av levande organismer. Men, som tidigare i boken, Ă€r beskrivningen en uppblandning av fakta och populĂ€r-evolutionistiska ursprungsspekulationer. Även ursprungsspekulationerna beskrivs som att vi verkligen vet att det hĂ€nt (Ă€ven om man kanske inte vet hur det hĂ€nt). Man visar t ex utvecklingstrĂ€d, beskriver olika sorters strukturer, gör fantasirika förklaringar om hur evolutionen skett (“just so stories”, som de brukar kallas), och skriver uttalanden som “NĂ„gra höjdpunkter i vĂ€xternas evolution” (sid 549), som om det verkligen hĂ€nt. Inom vilken annan vetenskap Ă€n evolutionsbiologin skulle nĂ„got sĂ„dant kunna vara möjligt?

Lite hĂ€r och dĂ€r i texten kan man ocksĂ„ finna faktafel, t ex att moderna fĂ„glar inte har klor pĂ„ vingarna (sid 649; det finns flera nu levande fĂ„glar som har klor pĂ„ vingarna – se VU).

6. Uppbyggnad och funktion hos vÀxter; 7. Uppbyggnad och funktion hos djur; 8. Ekologi

Det mesta i dessa tre avsnitt Àr vanliga beskrivningar av vÀxter och djur samt det ekologiska samspelet, med nÄgon evolutionistisk hÀnvisning hÀr och dÀr.

Slutsats

NĂ€r man lĂ€ser en bok som “Biology”, dĂ„ stĂ€ller man sig osökt frĂ„gan – nĂ€r övergick biologin frĂ„n att vara en ren vetenskap till att bli fylld av spekulationer och logiska kullerbyttor?

Jag kan förstÄ hur vÄra svenska lÀroböcker i biologi för grundskolan och gymnasiet kan vara sÄ fulla med fel nÀr man anvÀnder en sÄdan typ av kurslitteratur som den ovan recenserade boken.

<<Tillbaka