Politik och religion

De flesta människor är öppna för att diskutera, antingen man är ateist eller har någon annan religion/filosofi i grunden.

Men, ibland anser man sig vara öppen fast man i själva verket är fullständigt låst i sitt tankesätt. I en av de främsta vetenskapliga tidskrifterna skrev en forskare vad många andra utgår ifrån utan att reflektera över det: “Även om alla fakta pekar mot en intelligent skapare, är en sådan tanke utesluten från vetenskapen därför att den inte är naturalistisk” (Nature, vol 401, 1999, s 423). I detta fall är man således inte längre intresserad av vad som är verkligt, utan bara av att följa sin egen filosofi. I tidskriften New Scientist (18/11 2006, s 8) rapporterade man från vad man kallade ett “väckelsemöte”. I stället för att ha möten i kyrkan var det nu många forskare som ville försöka göra alla andra till ateister, i ett slags “vetenskapligt korståg” mot alla tankar om att det finns någon högre makt än människan.

Skolverket har utfärdat instruktioner som till stor del går ut på att man inte får ifrågasätta evolutionsteorin. Även Europarådet och utbildningsminister Jan Björklund har framfört liknande åsikter. Man skall självklart diskutera vad man får undervisa och hur, men så länge man rör sig med naturvetenskap bör man tillåta olika tolkningar. Det som inte får diskuteras kan knappast kallas naturvetenskap utan blir mer likt vissa former av religion. Dem som Göran Rosenberg beskrev som ateistiska fundamentalister (DN 28/8 2007) har lyckats övertyga många andra forskare, samt politiker och makthavare, att deras tro till största delen är vetenskap, ja de kallar helt enkelt ofta sin egen tro för vetenskap.

Oberoende av vad som är sant, så försvinner både yttrandefrihet och kritiskt tänkande när man inte längre får ifrågasätta. I dagens samhälle har vi fått många filosofier som styrs av ateistiska tankegångar (även om, förstås, alla ateister inte tänker på samma sätt). Ett mer extremt exempel är ateisten Richard Dawkins syn att man kanske borde börja avla fram människor med olika egenskaper. Ett annat är att den tidigare läroplanen i NO/biologi (1994, "Mål att sträva mot") sade att man skall lära sig att se sig själv i ett evolutionistiskt perspektiv, dvs att vi kommit till genom en kamp för överlevnad med hjälp av naturligt urval (detta har tagits bort i läroplanen för år 2011). Det förstnämnda har vi redan sett konsekvenserna av (även om Richard Dawkins och andra inte vill göra på samma extrema sätt), det sistnämnda har lett till att en del lärare undervisar att livet är meningslöst och att detta dessutom är vetenskapliga fakta som man inte får ifrågasätta! Undervisningen är verkligen inte saklig och allsidig om en religiös/filosofisk tolkning får presenteras som vetenskap. Men, den enkelspårighet som finns inom detta område har gjort att även kristna har börjat tänka som ateister (utan att själva ha märkt det), vilket tacksamt noterats av en del ateister (se t ex Provine, W “Science, technology and social progress”, 1989).

Som sagt, en del människor vill av olika skäl presentera sin egen tro/filosofi/religion som vetenskapliga fakta. De flesta människor är dock öppna för att diskutera, men en del utnämner kritiker till förvillare och vill inte ha seriös diskussion. Frågan är om vi vill ha öppenhet och diskussion eller tankebojor och förbud. Idag kan man faktiskt bli avskedad bara för att man föreslår att man kan diskutera evolutionsteorin - även om syftet är att visa att evolutionsteorin håller för vetenskaplig granskning. Vetenskapen är som sagt inte vetenskap på alla områden längre ...

Källor:

Europarådet, se:
1. Beslut med kommentarer på svenska och på engelska.
2. Europarådets diskussion, utan kommentarer, som visar lite bakgrundsmaterial. Man ser att det inte blev någon större skillnad mellan diskussionen och beslutet, vilket gör att man än mer förundras över vad som beslutats. (Se de olika kommentarerna till beslutet, på svenska och engelska, som länkats till ovan.)

Diskussion på SvD och i DN:
SvD: Sturmark intoleransens apostel.
Rosenberg i DN: Gud är inte död.
Och - debatten fortsätter - se: Humanisternas mångmiljonkampanj.

Litteraturtips, om etik och evolution:
När människan blev ett djur, XP-Media 2005.

Om politik och demokrati i Bibeln

Oberoende av om man tror på Bibeln eller inte, kan man se att Bibelns egen "politik" är, från första början, att alla skall vara sin egen och ha direkt kontakt med Gud (1 Mos 1-3). Ingen skulle styra över den andre. Detta ändrades dock i samband med att människan lämnade Guds plan, vilket inte var Guds ursprungliga syfte.¹

Bibeln igenom visar hur människor själva måste ta ansvar. När någon försöker ta makt över någon annan är Gud emot det.

1. Första gången några försökte ta makt över andra var innan syndafloden, där ledande personer dödade andra för minsta lilla händelse (1 Mos 4:23). I 1 Mos 6 beskrivs även "Guds söner". Detta är ett uttryck för kungasöner, eftersom härskare förr i tiden ofta kallade sig för gudar. Man ser alltså redan här hur människor försökte härska över varandra.²

2. Nästa gång det nämns om att någon försöker ta makt över andra, gäller det Nimrod (1 Mos 10:8-12). "En väldig jägare inför Herren" betyder att Nimrod trotsade Gud. Han var en mycket krigisk man. (Fjellstedts bibelkommentar.)

3. Tredje gången det nämns i Bibeln om hur vissa vill härska över alla andra, är vid Babels torn (1 Mos 11:4). En del menar att Nimrod är den som initierar detta torn.

4. Den fjärde gången härskande nämns i Bibeln gäller det Israels folk. Folket ville ha ledare, men Gud sade att detta skulle ge dem besvär. Först fick de domare (Dom 2:16-19, 8:23), och sedan - ännu värre - kungar (1 Sam 8).

5. I Nya testamentet ser man att människorna återigen levde i harmoni och utan att någon härskade, under en kort period (Apg. 4:32-37). Men, vi människor är inte så goda, och även detta förstördes.

6. Just därför att vi gör dumma saker, behövs en "officiell" överhet som håller ordning på oss människor. Denna överhet kallas Guds tjänare, när den fullföljer sitt uppdrag (Rom 13:1-7). Om den inte fullföljer sitt uppdrag är det vår plikt som kristna att protestera.

En bra ledare är en välsignelse, men en dålig ledare kan förstöra ett helt folk. Människor är inte skapade för att härska över varandra, såsom sker både inom och utanför kyrkan.

Därmot skall man ha olika uppgifter och kunskaper, beroende på vem man är, vad man tycker om och vad man passar till. Det finns inte någon likriktning i Bibeln, på samma sätt som man försökt göra i t ex den svenska skolan där det funnits tankar om att "alla skall kunna allt" och ingen får kunna för mycket. Man får studera mest "fina" teoretiska ämnen samtidigt som de praktiska ämnena nedvärderats. Denna felaktiga "jämlikhet" kommer från tron att människor måste vara ungefär lika duktiga på samma saker för att vara lika mycket värda. Denna tro är inte byggd på Bibeln utan är en evolutionistisk syn. Enligt evolutionsteorin utvecklas alla människor hela tiden så att några kan ha hunnit "längre" än andra. Men, det är inte populärt att betrakta människor som olika mycket värda (som tur är). För att kunna bibehålla "jämlikheten" måste därför evolutionister försöka släta ut skillnaderna mellan olika människor. Det sistnämnda behöver man alltså inte göra om man tror på Bibeln, utan där är den fullkomliga jämlikheten att man får vara sig själv och inte behöver jämföra sig med andra.

^{1. Första problemet för människan dyker förstås upp i 1 Mos 3:16, med det s k syndafallet. Det står ingenstans att Gud gillar det som här beskrivs, men någon konsekvens måste det bli när det heliga förstörs. Om hela världen vore helig/perfekt, och vi människor inte längre var det genom att vi lämnat den första gemenskapen med Gud, så skulle vi inte kunna leva kvar på jorden. "Heligheten" har inte något i sig att göra med något slags frukt, utan det handlar om att man litar fullständigt på Gud och lever i honom, eller inte. Frukten var i detta fall bara den möjlighet som fanns att människans kärlek till Gud kunde prövas, något som gjorde/visade att vi inte bara var menlösa robotar utan hade en egen vilja. Riktig kärlek kräver offer och prövning av olika slag, och detta var den ultimata/slutgiltiga prövningen, som vi misslyckades med och misslyckas med ännu i dag. Genom att Jesus kom till jorden har detta missförhållande rättas till för alla som vill ta emot budskapet, vilket nämns redan nu. (1 Mos 3:15 - "Han" syftar på den kommande frälsaren, Jesus. "Ormen" syftar på djävulen - det handlar inte om människan i sig och vårt förhållande till ormar. Det är felöversatt i Bibel 2000, men rätt i de flesta andra bibelöversättningar.)}

^{2. I detta bibelord berättas om människor som var "jättar" till namnet ("namnkunniga"), ungefär som olika härskare och diktatorer genom mänsklighetens hela historia. Det hade alltså inget med kroppsstorleken att göra, som många har trott.}

<< Till startsidan