En komikers uppväxt, av Jonas Gardell (Norstedts 1992, andra pocketupplagan)

Jonas Gardell är populär i många kretsar, bl a eftersom han vågar skämta om det mesta (kanske allt ..). Även i boken En komikers uppväxt finns många situationer som kan anses vara komiska på något sätt. Mest känner jag igen hur Sverige stannade av när Ingemar Stenmark var som mest populär i pisterna (sid 186-187). Man behöver ju inte betvivla att Gardell faktiskt kan skriva.

Det finns inte så mycket svordomar och dåligt språk i boken, men tillräckligt för att man skall reagera. Även spriten finns med som en naturlig, viktig och oundviklig ingrediens. Sex beskrivs inte som något fint, utan närmast brottsligt - och spänning och porr blir själva essänsen i det hela (t ex sid 37, 50, 74). Det finns även skämt om incest (sid 160), dvs sådant som man egentligen inte vill att någon ens skall tänka på, samt en berättelse om sexuellt utnyttjande av andra (sid 173). Boken innehåller även negativa tankar om Gud, vilket visar att Gardell inte är någon expert på teologi (sid 180-183).

Jag vet inte om denna bok speglar Gardells uppväxt, men om den gör det var det verkligen ingen trevlig uppväxt han hade. Boken är dock ingen "komisk" bok, fylld med skämt. Redan från början finner boken tonen - det är otrevligt att leva, människor (speciellt barn) är fega, onda och dumma. Barn utsätts för mobbing och sexuella övergrepp, och det finns ingenting som hindrar det som händer. De vuxna i boken ser ingenting. Boken slutar med röriga känslor och tankar, och man vet inte vad som är verklighet och vad som är fantasi. Det enda man vet är att det är otrevligt. En tryckande känsla av hemskheter vilar som sagt över hela boken. Det finns inget uppmuntrande, inget som gör en glad, ingen lycka. Det händer inget positivt med någon person i boken och ingen person i boken gör något som i slutänden blir till något positivt.

Förvirrande, otrevligt och att det inte finns något hopp - det är bokens budskap. För en vuxen kan detta vara intressant, när man kan analysera texten utifrån ett längre livs erfarenhet. Men det känns verkligen inte som en ungdomsbok. Att en bok är "kulturellt viktig" och "välkänd" är inte samma sak som att den är bra/nyttig att läsa. Även Maos lilla röda är av sådan dignitet.

Jag är rädd för att en bok som denna kan ge ungdomar en negativ och deprimerande syn på livet. Som vuxenbok kan den dock ge ett och annat att tänka på.

<< Till startsidan