Mats Molén - Vetenskap, ursprung och skapelse
Vetenskap, ursprung och skapelse

Av Mats Molén

Biologibok med evolution

Biologibok med tro

Kort recension av boken “Biology” (5:e upplagan), av Campbell, Reece och Mitchell (1999, 1175 sidor).

Inledning

Vid t ex Luleå lärarhögskola används boken “Biology” i biologi- och evolutionsundervisningen. Jag har av förklarliga skäl mest varit intresserad av evolutionsundervisningen, i det följande, och recensionen blir därför något snäv och kanske inte ger boken full rättvisa. Boken är uppdelad i åtta avsnitt med totalt 55 kapitel..

Redan i förordet och i inledningen nämner man evolutionsteorin i ordalag som får en att tro att vi vet att det skett en utveckling från lägre stående varelser. “Huvudtemat, temat för alla teman, är evolutionen, tråden som knyter samman hela biologin” (sid v). På sid 12 finns rubriken “Evolutionen är huvudtemat inom biologin”. Annars betyder biologi “läran om livet”, och biologi var från början en beskrivande vetenskap. Här gör man biologin till en mer spekulativ ursprungsteori, även om man gör vetenskapliga undersökningar som passas in i denna teori.

1. Livets kemi

Första delen av “Biology” handlar om livets kemi. Det mesta är bara helt vanlig kemi, och inget kontroversiellt alls.

På sid 79 visar man att det finns mer likheter i uppbyggnaden av hemoglobin mellan t ex människa och gorilla än mellan t ex människa och groda, som ett stöd för evolutionsteorin. Man nämner dock inte att hemoglobin finns utspritt lite hur som helt i djur- och växtvärlden (se “Vårt ursprung?”/VU, 4:e upplagan, sid 94) – ett faktum som gör förklaringarna lite svårare (VU, sid 99-100).

På sid 86 nämner man att man kan spåra växternas ursprung till grönalger. Detta är vanlig “populär-evolutionism”, liknande den man kan se i vanliga läroböcker och TV-program. Om man vill vara vetenskaplig, borde man skriva att vår hypotes (eller snarare “vår tro”, eller “vår spekulation”) är att växterna kom från grönalger.

2. Cellen

Som i det förra avsnittet, om kemi, är det mesta som handlar om cellen ren och skär vetenskap, dvs bara vanliga beskrivningar av verkligheten. Men, t ex på sid 139 måste man, utan att ha något som helst stöd för detta, nämna att det encelliga toffeldjuret har fått “anpassning genom evolution” för att klara av vattenregleringen (vi vet ju inte hur mycket som fanns i arvsanlagen redan innan vattenregleringen - men det kan i så fall kallas populationsgenetik). Man utgår alltså från sin tro och skriver att det uppkommit genom det man tror på. (Man brukar kalla detta för cirkelresonemang.) På samma sätt gör man med andra beskrivningar, t ex beskrivningen av de signaler som skickas mellan olika celler (sid 188-189).

3. Genetik

Återigen – det mesta av avsnittet är ren fakatundervisning. Men man skriver att “den genetiska koden måste ha utvecklats mycket tidigt i jordens historia” – ett cirkelresonemang grundat på evolutionsteorin, igen (sid 299-300). Just den genetiska koden är det starkaste argumentet för att det behövs en skapare (ett språk eller en kod, uttydning av språket/koden samt information i denna behövs alla samtidigt för att det skall vara möjligt att få funktion – och alla borde inse att det behövs intelligens för att få det att fungera, eller så kan vi lägga ner hela data/IT-industrin ...).

4. Evolutionens mekanismer

Detta avsnitt inleds med en intervju med evolutionsteorins nutida “överstepräst” – Richard Dawkins, vilket man kan förstå med författarnas egen ståndpunkt i frågan. Dawkins framför sin tro på naturligt urval, som ersättning för intelligent design.

Man nämner felaktigt att Linné trodde att arter inte kunde förändras (det gjorde han visserligen till att börja med, men han ändrade sig sedan till att tro på någon form av mikroevolution).

Tyvärr är mycket av resten av texten ren populär-evolutionism, där man tar små observerade förändringar (mikroevolution) som stöd för stora förändringar (makroevolution), samt de vanliga evolutionsargumenten som redan bemötts på annan plats (se t ex VU, 4:e uppl., 2000, spec. kap. 2). Man skriver t ex om att lägga olika skallar av reptiler och däggdjur på rad, som ett stöd för att de utvecklats i en lång serie, men tar inte upp problemen med en sådan utveckling eller detta sätt att resonera (sid 423).

Den slutliga logiken i detta kapitel faller under all kritik. Man menar att många förkastar evolutionsteorin som “bara en teori”. Men, skriver man, detta är fel därför att “slutsatsen att livet utvecklats är grundad på historiska bevis” (sid 425-426)! Man ser verkligen inte skillnaden på att ordna fossil i rader, och vad som är fakta och teorier om detta. Det är svårt att ha mer grundläggande cirkelresonemang än detta.

Man skriver vidare att teorierna om evolutionen är “våra försök att förklara fakta och integrera dem i övergripande tankegångar (concepts)”. Man menar att Darwins teori om naturligt urval förklarar många “fakta” (alltså, det “faktum” att det skett en evolution från lägre stående varelser), och att sådana teorier inte blir accepterade inom vetenskapen om de inte kan testas. Man ser således inte skillnaden på mikroevolution (som styrs av naturligt urval) och makroevolution (som man tror har hänt och som verkligen inte är något faktum).

Man jämför vidare evolutionen med gravitationen, och debatten sägs bara handla om varför det sker och inte att det sker! “Genom att förklara livets mångfald med naturliga förlopp i stället för övernaturligt skapande, gav Darwin biologin en sund, vetenskaplig grund”, avslutar man sista stycket - man avslutar alltså med ett religiöst uttalande. Men, förmodligen ser man inte att man tror, utan tror i stället att man vet! Det absolut mest grundläggande logiska fel man kan göra. Och – vi vet inte hur många av de ca 200 forskarna i förordet som har samma grundläggande logiska tankefel.

I det kapitel som sedan följer har man en acceptabel beskrivning och definition av mikroevolution (även om man kan anmärka på många detaljer, speciellt de som har hänsyftningar till makroevolution, t ex på sid 442).

Sedan finns en betydligt mer diskutabel definition av ordet makroevolution. Så fort det uppkommer en ny art, kallar man det makroevolution. Det innebär att det kan bildas nya arter/makroevolution bara genom att nya forskare beskriver exakt samma djur.

Mycket av texten i detta avsnitt är ren populär-evolutionism, som har bemötts på annat håll (se VU) och många enkla fakta om mikroevolution samt jordens uppbyggnad etc.

5. Den evolutionära historien om biologisk mångfald

Detta avsnitt inleds med en intervju med professor Elisabeth Vrba, Yale University, som menar att “inget inom biologin är vettigt utom i ljuset av evolutionen” (efter Dobzhansky). Så – den evolutionistiska tonen bibehålls genom boken.

Man nämner att ju längre ner i lagren man kommer, desto mer av fossilen har försvunnit ur jordens “arkiv” (sid 490). Men, om man ser på de mängder av fossil man hittar i de djupast liggande lagren från kambrium, samt också ser att man fortfarande har spår av mikroevolution här (ungefär som i nutid) etc – då faller den tanke man här lägger fram om att det finns färre fossil kvar i de djupast liggande lagren (se mer i VU).

Livets uppkomst beskrivs oerhört förenklat, och man skriver att molekylanhopningar nästan har ett “beteende”, de “äter” och de “föder” fram nya molekylanhopningar osv (sid 492-498). Författarna inser tydligen inte att detta bara är den grundläggande kemiska lagen att “lika löser lika”. Man nämner även det numera förkastade klassiska försöket av Miller och Urey (med blixtar i en “uratmosfär”), utan att nämna att ingen forskare längre tror att detta kan förklara livets uppkomst på jorden (se VU). Hela framställningen liknar mer en religiös myt i vetenskapliga termer snarare än att ta hänsyn till naturvetenskapliga fakta och kända naturlagar.

Kapitlen efter det om livets uppkomst är en vanlig systematisk genomgång av levande organismer. Men, som tidigare i boken, är beskrivningen en uppblandning av fakta och populär-evolutionistiska ursprungsspekulationer. Även ursprungsspekulationerna beskrivs som att vi verkligen vet att det hänt (även om man kanske inte vet hur det hänt). Man visar t ex utvecklingsträd, beskriver olika sorters strukturer, gör fantasirika förklaringar om hur evolutionen skett (“just so stories”, som de brukar kallas), och skriver uttalanden som “Några höjdpunkter i växternas evolution” (sid 549), som om det verkligen hänt. Inom vilken annan vetenskap än evolutionsbiologin skulle något sådant kunna vara möjligt?

Lite här och där i texten kan man också finna faktafel, t ex att moderna fåglar inte har klor på vingarna (sid 649; det finns flera nu levande fåglar som har klor på vingarna – se VU).

6. Uppbyggnad och funktion hos växter; 7. Uppbyggnad och funktion hos djur; 8. Ekologi

Det mesta i dessa tre avsnitt är vanliga beskrivningar av växter och djur samt det ekologiska samspelet, med någon evolutionistisk hänvisning här och där.

Slutsats

När man läser en bok som “Biology”, då ställer man sig osökt frågan – när övergick biologin från att vara en ren vetenskap till att bli fylld av spekulationer och logiska kullerbyttor?

Jag kan förstå hur våra svenska läroböcker i biologi för grundskolan och gymnasiet kan vara så fulla med fel när man använder en sådan typ av kurslitteratur som den ovan recenserade boken.

<< Tillbaka

Sidor


Länkar


Människan förlorar sin särställning i denna lärobok. Vi är bara djur, och inget annat. Ateistisk tro som presenteras som fakta och naturvetenskap.

"Människan brukar ibland kallas ‘skapelsens krona’ men är i själva verket ett resultat av en mycket lång utveckling. Förenklat kan man säga att våra förfäder en gång i tiden simmade i forntida hav eller kröp på urtidshavets botten."

Bios - Biologi för högstadiet, Natur och Kultur 1986.