Suigetsusjön - korreleringar
Bakgrunden till artikeln nedan, är kritik från en biolog till dateringar som ger lägre ålder än vad som anses vara korrekta enligt evolutonsteorin. Många forskare skulle genom sitt paradigm hålla med denne biolog, om än inte alltid på det sätt som biologen presenterat materialet. När man går in på detaljer och ser vad vi vet, till skillnad mot vad vi tolkar, ser man dock problemen med nutida tolkningsmodeller. Dessa problem är rent naturvetenskapliga och inte kopplade till något övergripande paradigm som ateismen, evolutionsteorin, uniformismen eller Bibeln. Det är rent naturvetenskapliga fakta, så långt det nu går att få fram fakta i svåra frågor från jordens historia.
Biologen, som heter Mattias Larsson, ville absolut att länken till hans inlägg också fanns med här. Det är ganska lätt att se vilka luckor i kunskaperna i geologi denne biolog har, genom att jämföra det han skriver och de fakta jag dokumenterat här, i texten nedan. Länken till Mattias Larssons FB-sida, som skall vara originalet från januari 2018. https://www.facebook.com/mattias.larsson.921230/posts/pfbid0k1UEWMh4cvuTtzSomWKhujXV33CUSwkqavQHwzmH7fW9umqjSa3dERNBVya3aEefl
Det är lite rörigt i texten, och allt är inte fullt utrett. Artikeln är således inte färdig för publicering i någon tidskrift, utan är bara ett samlingssvar på kritik. Jag har t ex inte flyttat om referenserna, utan de finns lite här och där i texten. Detta beror som sagt på att detta tidigare var flera fristående inlägg på Facebook.. Men, det är tillräckligt mycket utrett för slutsatserna som görs i artikeln..
Så - man kan säga att detta är en arbetskopia.
Det fanns massor av missförstånd etc i kritiken som biologen gav, som jag tagit bort från texten i denna uppdaterade artikel. Man behöver inte gå emot sådant, när ingen seriös geolog inom området publicerat dessa missförstånd. I “originalet” fanns även fler detaljer om frågorna. (Jag har dock kvar en version där jag nämner sådant, om någon skulle vara intresserad, plus de ursprungliga inläggen av biologen. Uppdateringar som finns i denna nyare version är dock inte inlagda i “originalet”.)
Det som finns kvar i artikeln är mest dokumentation från den vetenskapliga litteraturen om just tolkningar kring Suigetsusjön i Japan samt andra områden med data som passats in i tolkningen kring denna sjö. Artikeln är inte anpassad till lekmän, för då skulle det behövas mer grundläggande vetenskapliga beskrivningar. Varje enskild detalj i varje artikel är inte heller utredd. Men, den dokumentation som gjorts ger en helhetsbild som täcker in det som står i artiklarna. Om något skulle vara mycket oklart elelr t o m fel kan man maila och kommentera eller fråga på kontaktsidan på www.dinosaurier.nu
Och - om du hittar något som är fel, får du gärna visa det! Jag ändrar mig gärna! Men, då måste det förstås vara bättre dokumenterat än det jag skrivit, och inte bara någon artikel på wikipedia eller anti-skapelsesiten talkorigins. Den senare siten verkar ofta seriös, då det är forskare som skrivit texterna och det finns många källor. Men, man behöver bara skrapa lite på ytan så ser man snart att väldigt mycket som står där inte håller för en granskning.
Kort sammanfattning av artikeln
Mängder av olika fakta och mätningar har korrelerats ihop, så att det verkar som om dateringar av sedimentära lager i Suigetsusjön, samt en mängd andra geologiska och biologiska (korallrev och träd) “formationer” är mycket gamla och i överensstämmelse med varandra. Men, när man plockar isär alla fakta finns det inget som tyder på att allt är gammalt. Många av korreleringarna man gjort kan vara riktiga, men det betyder därför inte att allt är gammalt.
Grundläggande problem med korreleringar
Korreleringar är till för att "lösa problem", men det innebär inte att "lösningarna" är sanna. Det innebär endast att man fått sina data att passa med den modell man tror på. Man kan även korrelera slumpmässiga tal från en telefonkatalog och få “rätt svar”, om man gör geologi av det ...
Se: Edward J. Zeller (1964) Cycles and Psychology, in D.F. Merriam, ed., Symposium on cyclic sedimentation: Kansas Geological Survey, Bulletin 169, pp. 631-636. http://www.kgs.ku.edu/Publications/Bulletins/169/Zeller/index.html
Är kol-14-halten i balans eller inte?
Dessa mätningar visar på obalans
a) Direkta mätningar av hur mycket kol-14 som bildas i atmosfären, både historiska och nutida, visar på obalans.
b) Kol-14-åldrarna ökar närmast exponentiellt, jämfört med geologiska data, ju djupare ner man undersöker i olika sediment/material.
2020-05-20c) Dateringar av arkeologiska och historiska fynd med känd ålder (genom att det finns historiska dokument) ger högre älder med kol-14 än de kända åldrarna, när man går längre tillbaka i tiden.
Inga väl dokumeterade mätningar visar något nnat.
Dendrokronologi - dateringar med årsringar på träd
Många undersökningar visar att det bildas extra årsringar på träd som man använder för korreleringar. Det blir därför extra svårt att jämföra när man korrelerar olika träd som varit döda sedan länge, ja kanske i flera tusen år. Dessutom finns inga seriösa förslag till hur man kan ha ögonblickliga hopp i korreleringarna med kol-14-dateringar hela tiden, och mer hopp ju längre tillbaka i tiden man kommer, så att kol-14-åldern blir allt lägre jämfört med antalet "årsringar".
Om man tar bort hoppen, om man korrelerar lite annorlunda (ljusa och mörka “årsringar” kan korreleras på många olika sätt), om man tar hänsyn även till de små skillnader som finns på nutida träd - då stämmer kol-14-dateringarna och dendrokronologin med en låg ålder som överensstämmer med att kol-14-metoden inte är i balans.
Droppstenar
Mätningar på nutida droppstenar, visar vanligtvis ca 10-1000 gånger snabbare tillväxthastighet, än de som jämförs med dem som sägs vara tusentals eller miljontals år gamla. De senare är dessutom indirekt daterade, med bl a en radiometrisk metod som i bästa fall är osäker.
Korallrev
Tillväxthastigheter för korallrev som anses ha vuxit tusentals år tillbaka i tiden är ofta 10-100 gånger långsammare än direkt uppmätta tillväxthastigheter hos nutida korallrev. De lägre tillväxthastigheterna på äldre korallrev är indirekt beräknade, utifrån tanken att de är gamla (dvs mer som ett cirkelresonemang).
Varviga sediment
Man vet att varviga sediment kan uppkomma snabbt, typ kanske tusentals varv på bara några år och ibland ännu mycket snabbare. I Suigetsusjön har sedimentationshastigheten minskat från ca 1,5 mm/år i nutid till ca 0,8 mm/år långt tillbaka i tiden, om man använder de höga dateringar som anses gälla för lagren i sjön. Detta stämmer även överens med vad skapelsetroende forskare anser om kol-14-haltens förändring genom tiderna.
Ar-40/Ar-39-dateringar
För att Ar-40/Ar-39-metoden ens skall kunna användas, måste man jämföra alla dateringar med prover från andra platser som man redan “vet” åldern på. Det finns dessutom mängder av andra problem med metoden.
Suigetsusjön - är den det ultimata beviset på att “allt” är gammalt?
Flera forskare som tror på evolutionsteorin brukar ange Suigetsusjön i Japan som ett av de starkaste bevisen för att den geologiska tidsskalan, med alla dess årmiljoner, är riktig. Sedimentära avlagringar i denna sjö, och andra geologiska formationer på många platser på vår planet, har sammanbundits eller - som det heter på ett finare språk - korrelerats. Avlagringarna i Suigetsusjön anses sträcka sig från ca 10 000 år till mer än 50 000 år tillbaka i tiden. Med så unga dateringar säkerställda med många olika metoder höjs tilltron även för att resten av den geologiska tidsskalan är riktig.
Man kan kritisera och kommentera arbetet som gjorts med och kring denna sjö genom att bara se hur man lagt upp den forskning som gjorts. Man kan dessutom ge mer övergripande kommentarer, utifrån mer grundläggande faktaundersökningar, vilket gör frågan betydligt enklare. I diskussionerna nedan kommer framförallt det som gäller just kring denna sjö att beröras, så man kan se bara utifrån det vilka problem som finns i de tolkningar man gjort utifrån geologi och olika dateringsmetoder. Detta är alltså inte mer grundläggande faktaundersökningar utan bara “interna” problem i tolkningarna.
Först kommer rent filosofiska samt metodologiska aspekter om frågan att tas upp, innan de rent naturvetenskapliga dateringarna och korreleringarna skärskådas.
Basics - filosofi
1. Teologi - ateism
En person som tror på Gud kan tänka sig olika åldrar på allting, även om man kan lägga fram olika teologiska/religiösa skäl att tro det ena eller det andra. Som kristen måste man dock tro på det som är verkligt, för annars faller hela tanken som den kristna tron bygger på. Vi kommer aldrig att veta allt, men man skall göra seriösa undersökningar för att se vad som stämmer med verkligheten (det är enkelt att se att resonemangen i Bibeln utgår från detta sätt att undersöka världen). Undertecknad startar inte med en viss bibeltolkning av jordens historia. De flesta av dem som börjar med en mer bokstavlig tolkning av Bibeln har tidigare trott på evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan i sin helhet och många har även varit ateister.
Ateister brukar anse att deras åsikter stämmer bättre med verkligheten exempelvis genom att de anser “allt” är gammalt. Om inte detta skulle gälla faller deras världsåskådning omgående. De kan således inte tänka sig en låg ålder utan har en filosofisk/religiös anledning att förkasta allt som inte stämmer med ateismens behov av höga åldrar.
2. Vetenskap - filosofi
I allt vetenskapligt arbete måste man känna till grundläggande vetenskapsteoretiska/filosofiska fakta, t ex att historisk vetenskap (som vi nu diskuterar) inte kan bevisas vara sant på samma sätt som det man kan göra experiment och observationer på i nutid. Det står en hel del om det i mitt alster “Vårt ursprung?” samt i en del annat jag skrivit - t ex det här som jag skrev för York University: http://matsmolen.se/index.php?sida=50 .
Tyvärr känner inte alla naturvetare till de filosofiska tankar som ligger som grund för vetenskapen, utan tror att de enkelt hittar vägen till ”sanningen”. Fler och fler forskare blir dock medvetna om den filosofiska grunden, ofta mer med stigande ålder och ökande vetenskaplig erfarenhet. Ett par bra, enkla och väl dokumenterade böcker om detta är “ Illusionen om vetenskapen: om vetenskapens okända brister”, samt “Vetenskap och tro” av professor Peter Stenumgaard.
Yngre förmågor “vet” som sagt ofta mycket mer än dem som har längre erfarenhet och har blvit mer ödmjuka (det gäller inte alla ...). Dessutom finns det något som heter paradigm. Ett paradigm är en grundtanke som styr tolkningar av fakta. Detta innebär i korthet att man har en tolkning och att allt man undersöker passas in i den tolkningen. Evolutionsteorin samt den geologiska tidskalan är paradigm som de flesta har accepterat. (Se lite mer om paradigm i början på den här sidan http://www.dinosaurier.nu/fakta-om-dinosaurier eller i det jag skrev för York University: https://matsmolen.se/?sida=50 )
Basics - korreleringar
Om flera oberoende vetenskapliga undersökningar, med olika metoder, ger samma grundläggande resultat, anser man att detta styrker de tolkningar man gjort. Detta är en mycket enkel och självklar tanke. Men, frågan är om de metoder man använder alltid är oberoende av varandra. För varje metod man använder finns nämligen vissa grundläggande antaganden. Dessa antaganden kan anpassas så att olika metoder ger bättre överensstämmelse med varandra, Man talar t ex om “absoluta” och “relativa” dateringsmetoder. De förra anses ge en riktig “absolut” ålder och de senare passas endast in i de åldrar man fått fram. Dock - även de “absoluta” dateringsmetoderna bygger på en del grundläggande antaganden som man aldrig kan vara helt säker på. Man kan även diskutera vilka metoder som är “absoluta”. Den här artikeln handlar inte mycket om dessa mer grundläggande saker, utan mest det som behövs för att se om arbetet man gjort kring Suigetsusjön kan vara riktigt.
Alla metoder där man knyter ihop “pariga” mätningar, t ex ljusa och mörka skiftningar eller återkommande kemiska variationer i sedimentlager, kan jämföras på många olika sätt så man kan få många olika resultat. Hur man än flyttar jämförelserna, lite eller mycket, får man någon typ av korreleringar eller samband som stämmer mycket väl - ja upp till 100%. Man tar dock hjälp av vissa större händelser/avvikelser som man kan se i olika “arkiv” av mätningar, och försöker använda dessa som grund för hur man skall korrelera olika data. Man kan dock fortfarande passa ihop dessa på många olika sätt (se exempel i Blauw, nedan). Speciellt inom paleomagnetismen talar man i detta sammanhang om “reinforcement syndrome” (även kallat “coherent myth” och “suck-in effect”, se Blauw, nedan), där man passar ihop olika mätningar och variationer för att det skall stämma med en viss tolkning/skala. Liknande anpassningar sker dock även inom många andra vetenskapliga discipliner, t ex inom de metoder man använt när man undersökt Suigetsusjön. Detta behöver inte i sig betyda att det är fel. Men man måste vara medveten om att korreleringar ofta inte är säkra även om man på olika sätt kan få olika mätningar att passa ihop med varandra.
En artikel av Blauw (nedan), beskriver problemet med korreleringar så bra att jag kunde citera nästan allt som står där. Den artikeln sammanfattar mycket av det vi vet när det gäller korreleringar. Men, fortfarande bygger artikeln på vissa grundläggande paradigm som inte nämns (typ uniformismen och den geologiska tidsskalan), så felaktigheter gäller ofta endast i storleksordningen 10% (men kan vara mer eller mindre). Här nedan kommer några få citat samt fakta från den artikeln.
Artkeln beskriver många exempel på hur korreleringar har blivit fel, hur arbetsmetoderna används och justeras för att jämka ihop olika tidsskalor på mer eller mindre spekulativa sätt, hur senare forskare använder tidigare publicerade osäkra tidsskalor som om de vore sanningar och hur man tar bort dokumenterade fakta eller dateringar som inte stämmer med den tidsskala man vill korrelera till. Ibland har man korrelerat ihop fem helt olika tidsskalor gjorda med olika metoder (ungefär som i arbetet omkring Suigetsusjön) och sedan sett att det i alla fall blivit fel. Och om det är fel i en tidsskala drar detta kanske med sig alla andra tidsskalor så även de blir fel, eftersom man ofta passat in mätningarna med varandra mer eller mindre som ett cirkelresonemang. Blauw visar speciellt på svårigheter med korreleringar över långa avstånd, som t ex mellan Europa och Asien.
(“Tuning” - nedan - är korrelation, dvs att man försöker passa ihop olika tidsskalor.)
“Tuning is ... aligning supposedly synchronous events” (Alltså inte så säkert som en del verkar mena ...)
“Any change in the correlation paradigm ...” (De artiklar som beskriver Suigetsusjön är byggda på paradigm.)
“... most tuning seems to be performed in a rather ad hoc way ...”
I artikeln hänvisar man dock till kol-14-dateringar som en mer absolut metod, som kan användas för att passa ihop olika tidsskalor, även om de åldrar man får fram med kol-14 justeras så att årsringar på träd räknas som den mest absoluta metoden.
Rent psykologiskt har man visat att geologer även kan korrelera slumpmässiga tal från en telefonkatalog och få “rätt svar”, om man gör geologi av det ...
Se: Edward J. Zeller (1964) Cycles and Psychology, in D.F. Merriam, ed., Symposium on cyclic sedimentation: Kansas Geological Survey, Bulletin 169, pp. 631-636.
http://www.kgs.ku.edu/Publications/Bulletins/169/Zeller/index.html
Några artiklar som tar upp problem med korreleringar:
Watkins, N.D., (1971) Geomagnetic polarity events and the problem of “the reinforcement syndrome,” Comments on Earth Sciences and Geophysics 2:36–43.
Watkins, N. D. (1972) Review of the Development of the Geomagnetic Polarity Time Scale and Discussion of Prospects for Its Finer Definition, GSA Bulletin, vol 83, sid 551-574 (citat från sid 562 - "otherwise only reinforcement of established polarity scales will result".
https://www.nature.com/articles/263490a0
https://link.springer.com/chapter/10.1007/978-3-642-60616-8_32
Blauw, Maarten (2012) Out of tune: the dangers of aligning proxy archives, Quaternary Science Reviews 36, 38-49.
Vad säger då fakta?
En del är faktiskt lite krångligt när det gäller at ta reda på vad som är fakta och vad som bara är tolkningar av dessa fakta. Mycket av det krångliga står i vanlig kurslitteratur för universitetet, men en del måste man kanske studera djupare. Jag ger bara kortare förklaringar här. Det finns inte plats att här och nu beskriva innehållet i vanlig kurslitteratur.
1. Är kol-14-halten i obalans?
Mycket av fakta och källor kring dateringar finns refererade i denna publikation, dvs Radiocarbon. Det är ju inte fel att man hittar många fakta i en källa, men jag bara nämner det.
http://www.radiocarbon.org/IntCal13.htm
(Intressant att tidskriften tagit en omritad variant av en äldre japansk bild av en “monstervåg”, som omslag, dvs något katastrofartat.
https://sv.wikipedia.org/wiki/36_vyer_av_berget_Fuji )
Ibland citerar man flera reviews om samma område, så de innehåller ofta liknande data och tolkningar även om artiklarna har lite olika infallsvinklar. Det finns ofta återupprepningar och de delar av vetenskapen man inte diskuterar djupare beskrivs ofta mer som fakta.
Kol-14, som är radioaktivt, bildas hela tiden i atmosfären, av kosmisk strålning. Det kol-14 som finns i vår värld bryts sakta ner och försvinner, Skapelsetroende forskare har sedan länge, grundat på nobelpristagaren Willard F. Libbys observationer, använt en uppmätt obalans mellan bildninghastigheten i atmosfären och nedbrytningshastigheten av kol-14. Denna obalans, om den är riktig, betyder att dateringar äldre än några få tusen år ger högre och högre åldrar som mer och mer skiljer sig från den riktiga åldern. Samtidigt betyder höga åldrar inte mer än en maximal ålder på ca 10 000 år, trots att själva siffrorna som kommer ut från maskinen man gör mätningar med ger åldrar på upp till ca 60 000 år. (Detaljer om detta finns i boken Vårt ursprung? av undertecknad.)
Det finns nya värden om bildningen av kol-14 rapporterade i följande artikel, som visar att det kanske är balans i hur mycket kol-14 som bildas och bryts ner och som då kan tas som stöd för att det också skulle ha varit balans tidigare. Men - redan titeln på artikeln visar att det är en modell och inte fakta:
Kovaltsov, G A, Mishev, A & Usoskin, I G (2012) A new model of cosmogenic production of radiocarbon 14C in the atmosphere, Earth and Planetary Science Letters, 337–338, 114-120.
Många fler forskare har beräknat samma sak och fått liknande värden som dem skapelsetroende forskare byggt på, fram till 2009, ooh senast 2001 diskuterades problematiken (citatet nedan från ovanstående artikel av Kovaltsov).
“While earlier production models predict that the global average pre-industrial production rate should be1.9–2.5 atoms/cm2/s, estimates from the carbon cycle inventory give systematically lower values ranging between 1.6 and1.8 atoms/cm2/s (Lingenfelter, 1963; Lal and Suess 1968; Damon and Sternberg, 1989; O’Brien et al., 1991; Goslar, 2001; Dorman, 2004). This discrepancy is known since long (Lingenfelter, 1963) but is yet unresolved (Goslar, 2001).”
I detta citat ser man också ett tecken på att man utgår från ett paradigm. Forskarna skriver att det finns en motsägelse, och det stämmer inte med sönderfallet (carbon cycle inventory), så vi måste hitta en lösning på problemet med obalansen så produktionen av kol-14 kommer ner till de lägre värdena. Underförstått - “så att vi inte behöver tolka om åldrarna så att de blir lägre”. En möjlig omtolkning av åldrarna till ett lägre värde kanske inte ens fanns som ett seriöst alternativ i forskarnas medvetande, precis som att det INTE fanns i mitt medvetande när jag bara hade lärt mig dagens “konsensus-paradigm”. De “fel” vi upptäcker i denna “konensus-sanning” måste alltså bortförklaras. Men - den “sanning” man har kanske inte alltid är sann ...
En ännu nyare artikel av samma forskarlag som artikeln ovan (2012) visar faktiskt mer likheter och högre värden jämfört med de äldre undersökningarna. Poluianov, S. V., Kovaltsov, G A, Mishev, A L & Usoskin, I G (2016), Production of cosmogenic isotopes 7Be, 10Be, 14C, 22Na, and 36Cl in the atmosphere: Altitudinal profiles of yield functions, J. Geophys. Res. Atmos., 121, 8125–8136. http://cc.oulu.fi/~usoskin/personal/isotopes_JGR.pdf (jämför fig. 7 med fig 1 i den äldre artikeln från 2012).
Så, enligt denna artikel verkar det fortfarande finnas en obalans, även om den inte är lika stor som den man skrev om fram till 2009.
I en artikel från 2017 redovisade man mätningar som gav ännu högre bildningshastigheter för kol-14. Herbst, K., R. Muscheler, and B. Heber (2017), The new local interstellar spectra and their influence on the production rates of the cosmogenic radionuclides 10Be and 14C, J. Geophys. Res. Space Physics, 122, 23–34. http://onlinelibrary.wiley.com.ezp.sub.su.se/doi/10.1002/2016JA023207/pdf
Frågan är då vilken modell som är mest överensstämmande med verkligheten - balans eller obalans?
Slutsatsen av denna diskussion är:
A) Enligt en artikel var de tidigare uppskattningarna av kol-14-produktionen för hög (från ca 2 atomer/cm2/s till mellan ca 2,5-2,9 atomer/cm2/s). Det resultat som man nu publicerade löste “problemet” med obalansen då det gav mycket lägre värde för bildningshastigheten. Det senast uppmätta värdet på 2,2 atomer/cm2/s räknades om till ett medelvärde, gjort utifrån modeller byggda på knappt 60 år av mätningar samt till ett något högre värde för åren 1750 till 1900 “... which is 1.64 and 1.88 atoms/cm2/s ...” (Kovaltsov et al. 2012).
(Beräkningen började fr o m 1936. Fram till 1964 byggde man alla beräkningar på data från en mätstation. Usoskin, I.G., Bazilevskaya, G.A., Kovaltsov, G.A., 2011.Solar modulation parameter for cosmic rays since 1936 reconstructed from ground-based neutron monitors and ionization chambers. J. Geophys. Res. 116, A022104.
Inte förrän 1964/1965 blev monitorerna mer effektiva: Advances in Space Research 47 (2011) 2210–2222.) https://www.researchgate.net/publication/222889208_Applications_and_usage_of_the_real-time_Neutron_Monitor_Database/figures?lo=1&utm_source=google&utm_medium=organic
B) Nyare mätningar som publicerats av samma författare som i artikeln 2012 (publicerat 2016) visade att det trots allt kanske var obalans (2,8 atomer/cm2/s i samma typ av mätningar som gav 2,2 atomer/cm2/s år 2012, även om de nämnde att de slutliga värdena bara skilde sig 5% från tidigare beräkningar).
C) De nyaste mätningarna överensstämmer i stort med den obalans man räknat med fram till 2009, vilket således också innebär att åldrarna blir för höga (2,8-3,5 atomer/cm2/s, räknat på de data som rapporterats i samma typ av mätningar och presentationer i diagram som 2012 och 2016).
Nästan alla mätningar och beräkningar visar att det troligen är en stor obalans. Således håller resultatet att kol-14-dateringar ger för höga åldrar, även om man inte säkert kan veta hur stor obalansen är.
Man publicerar helat tiden nya data utifrån mätningar med t ex en maskin man satte upp 2006, så det kan komma fler mätningar! https://tools.asdc.asi.it/CosmicRays/
2. Verifiering av obalansen?
A) Allmänt
Alla kurvor över hur förändringar i kol-14-halten och andra proceser som skett under lång tid är, mer eller mindre, inte uppmätta utan endast indirekt framtagena, oberoende av vad man tror. Ingen var där och såg när det hände.
B) Om kol-14-halten i princip skulle vara konstant (med lite småförändringar/“wiggles”), bör man kunna se det i mätningar i sediment o dyl. Men, de mätningar man gjort visar att åldern ökar mer per centimeter, ju djupare ner man kommer i lagren. Detta betyder att antingen var kol-14-halten lägre ju längre tillbaka i tiden man kommer (dvs obalans) eller så avsattes samma sorts sediment långsammare förr i tiden. Man hänsyn taget till olika faktorer, men framförallt kompaktion av sedimenten, finns inget som visar att sediment överallt avsattes mycket långsammare ju längre tillbaka i tiden man kommer.
Dessa undersökningar har ursprungligen publicerats av den skapelsetroende forskaren Robert H Brown, vilket gäller mätningar i sediment, jordar samt torv, i Radiocarbon, den vetenskapliga tidskrift som är till för just kol-14-dateringar. Det framgår hur Brown beräknat kompaktionen.
Brown, R H “C-14 Depth Profiles as Indicators of Trends of Climate and C-14/C-12 Ratio”, Radiocarbon, vol 28, nr 2A 1986, sid 350-357
https://journals.uair.arizona.edu/index.php/radiocarbon/article/viewFile/942/947
Se även här:
https://www.grisda.org/origins-15019
Ungefär samma ökning i åldrarna djupre ner i lagren, men mindre noggrant undersökt, kan ses i lager av avföring och är först publicerat i Science. Long, Austin, and Paul S. Martin. 1974. Death of American ground sloths. Science 186(4164):638-640.
Brown använder dessa data och ser hur de passar med verkligheten, och även med Bibeln.
Samtidigt ger kol-14-dateringar för hög ålder, med ca 100-200 år, på de arkeologiska fynd som är några tusen år gamla och som man ganska säkert VET åldern på (t ex åldern på Tutankhamon). Denna felaktigt högre ålder på äldre saker stämmer överens med att kol-14-halten är i obalans.
Källa:
Manning, S W et al. (2020) Mediterranean radiocarbon offsets and calendar dates
for prehistory, Science Advances, 6, eaaz1096.
Här är ytterligare ett par arbeten om kol-14. Jag har dock ännu inte läst allt det och det är inte säkert jag håller med om precis allt.
http://www.icr.org/rate2/ och speciellt
http://www.icr.org/i/pdf/technical/Carbon-14-Evidence-for-a-Recent-Global-Flood-and-a-Young-Earth.pdf
3. Kol-14 och årsringar på träd.
Faktat i följande text finns dokumenterat främst av Matthews (se nedan) samt de sekulära tidskrifterna. Även publikationer av ytterligare skapelsetroende forskare finns dock länkade.
Frågan är vad vi egentligen vet. Finns det några grundläggande systematiska fel i den kurva man gjort för att passa in kol-14-dateringar och årsringar?
Det är aldrig så att varje mätning man gör med en viss metod ger ett exakt svar, som alltid helt stämmer med det man tänkt sig. Förutom rena fel, som alltid kan dyka upp, kan det variera lite upp och ner på olika mätningar.
För korrelationen mellan årsringar och kol-14-dateringar kan man se en mycket tydlig systematisk trend, som blir alltmer tydlig ju längre bak i tiden man går. Kol-14-dateringarna ger sakta men säkert lägre åldrar än dateringarna med årsringar och ju längre tillbaka i tiden man går. Det finns dessutom hela tiden systematiska “hopp” i mätningarna. Man kan se att kol-14-åldrarna sakta men säkert blir högre, men sedan plötsligt, gång på gång, hoppar kol-14-åldrarna (jämfört med årsringarna) neråt så att dateringar med årsringar ger en högre och högre ålder jämfört med kol-14-dateringar. Om detta skett vid något enstaka tillfälle, om det var en sakta nedåtgående trend, eller om det var lite upp och ner i mätningarna hela tiden, så vore det inte mycket man behövde fundera på. Men, först är det alltså en normal systematisk långsam ökning så att både kol-14-åldrarna och årsringarna sakta blir äldre och äldre (dvs det man borde vänta sig om de tolkningar man gjort stämmer). Men sedan hoppar plötsligt kol-14-dateringen ner från ett år till nästa år till en lägre ålder jämfört med årsringarna, innan det långsamt och sakta blir äldre och äldre igen. Alla dessa otaliga och systematiska hopp syns inte i de slutliga kurvorna som publicerats för “allmänheten” och som används av forskare vid korreleringar (men de finns i det publicerade grunddatat), för i de kurvorna har man slätat ut datat så att det ser ut som något som är naturligt vid “vanliga” avvikelser vid mätningar.
Bild: ***
Igen - det är alltså systematiskt och inte bara “vanliga” skillnader. Varför är det så här? Hoppar kol-14-halten plötsligt ett år till ett helt nytt värde, gång på gång? Inget är omöjligt förstås, men det verkar mycket långsökt. Däremot, om man råkar korrelera ihop årsringarna från två träd fel, så de råkar förskjutas typ 20 år eller 100 år fel, blir det automatiskt ett hopp i kol-14-dateringarna. Det är precis ett sådant systematiskt “hoppande” man ser i korreleringarna hela tiden. Om man tror på kol-14-metoden, i stället för korreleringar mellan olika träd som gjorts för att få denna tidsskala att passa med Fergusons tidsskala (dvs “originalet” från 1960-70-talet, som dessutom bygger på att det inte finns dubbla/flerdubbla årsringar), och tar bort alla dessa systematiska hopp, får man samma svar som den systematiska exponentiella ökningen i kol-14-åldrar i sediment etc. Resultatet blir alltså att kol-14-metoden inte är i balans eftersom det blir “fler årsringar” än åldern med kol-14.
Alltså, om man tar hänsyn till hoppen i mätningarna och sedan jämför de mätningar man gjort i nutid och på lager av sediment, arkeologiska fynd etc, får man samma resultat - kol-14-halten har ökat från ett mycket lågt värde till det vi har i dag, vilket innebär att alla dateringar får exponentiellt högre och högre värden. Eftersom detta är en exponentiell kurva märks det mest på de högre åldrarna, förstås. Maximiåldern på allt högre liv, från kambrium till nutid, blir då ca 10 000 år (se mer om detta längre ner i denna artikel). Metoden säger inget om materien i sig eller urbergets ålder
För Radiocarbon (hela volymer) kan alla faktiskt göra det jag gjort, ta bort de mycket “udda” sakerna i kurvorna så det liknar andra discipliner inom vetenskapen. Kurvorna har faktiskt blivit utjämnade redan ut i mer populära skrifter och sådant som används för vetenskapliga korreleringar, så man inte ser hur det verkligen är. Varje enskild kol-14-datering är rapporterad, så man kan se hur det är “hoppande åldrar” mest hela tiden.
Sammanfattning i punktform: De grundläggande observationerna när det gäller korrelation mellan kol-14-dateringar och årsringar är att
a) i den kurva med småförändringar/“wiggles” man gjort, blir åldern med årsringar högre och skiljer sig mer från kol-14-dateringarna ju längre tillbaka i tiden vi kommer
b) åldrarna med kol-14 faktiskt hoppar mer eller mindre systematiskt till lägre värden jämfört med dateringar med årsringar.
Den kurva med korrelationer man fått fram kan bero på:
A) Punkt A kan inte verifieras med endast kol-14 och årsringar, eftersom det endast är en tolkning av data.
B) Man har gjort en del experiment med hur snabbt prover förorenas. De studier som gjorts antyder att prover INTE kan förorenas så snabbt att det kan ha betydelse för kol-14-halten när man tar prover för dateringar. Och, om föroreningar tränger in så snabbt i proverna som behövs för att få de värden man har i “grundobservationen” när man korrelerat årsringar och kol-14-dateringar, måste man i prinicp förkasta hela kol-14-metoden och avskeda alla forskare som håller på med detta område på grund av “sloppy work”. Detta är således inte ett alternativ.
C) Det är mycket lätt att korrelera observationer med endast två variabler eller grundläggande utfall, på många olika sätt. Hur man än förskjuter tidsskalan kan det ofta bli överensstämmande data till nära 100%, och eventuella avvikelser kan lätt förklaras (antingen dessa förklaringar är riktiga eller inte, för de kan oftast inte verifieras). Ljusa och mörka lager av tillväxtringar uppkommer i träd som växer i klimat med stora årstidsförändringar, t ex årliga förändringar i ljus, temperatur och/eller nederbörd. Man letar även efter årsringar som utmärker sig på något sätt, t ex spår efter en brand eller årsringar som är extra tjocka eller dubbla, som kan användas för hjälp när man sätter ihop tidsskalor från träd som växer i olika områden och under olika tidsperioder (typ, så man kan få fram skillnader på 20-100-1000 år i tiden). Man kan dock aldrig veta om dessa utmärkande årsringar är bildade samtidigt. De är dessutom inte så vanligt förekommande att det blir lätt att korrelera olika trädstammar.
Det största problemet med dendrokronologi är att just korrelera sekvenser av årsringar från olika träd från olika områden. eller växtplatser. Vid ett tillfälle visade man att det gick att passa in en sekvens på 290 år på 113 olika sätt (vart och ett med ca 99,9 % säkerhet) med ca 830 års skillnad mellan lägsta och högsta värdet. Efterkonstruktioner man gör för att passa in sådant i den tidsskala man har kan inte säkert verifieras..
Yamaguchi, D. K. Interpretation of cross correlation between tree-ring series, Tree-Ring Bulletin, vol 46, 1986, sid 47-55.
D) Är årsringar på träd alltid årliga?
Enkel beskrivning:
Speciellt de träd som anses vara de äldsta, rävsvanstallarna (Bristlecone pines), som ursprungligen användes för att bygga upp grunden för korreleringar med årsringar där alla andra sorters träd passas in (t ex andra barrträd och ek), får extra årsringar. Dessa ringar bildas i samband med kortare torrperioder, som sker flera gånger per år på de platser där dessa tallar växer. Dessa ringar är ofta omöjliga att skilja från riktiga årsringar, bl a eftersom årsringarna på dessa träd hur som helst är mycket tunna och nästan aldrig går runt hela träden på de träd som har flest årsringar. Dubbla/flerdubbla årsringar som bildas varje år kan alltså vara lika skarpa som riktiga årsringar. Extra intressant är att de rävsvanstallar som växer i något fuktigare områden, t ex i en liten sänka, har mycket färre årsringar än de träd som kan stå precis bredvid men växer mer direkt på berggrunden med mycket lite fukt och jord. I stället för att anse att de träd som växer på torrare platser är mycket äldre, är det mer logiskt att anse att de råkat ut för fler perioder av torka..
Waldo D. Glock, R. A. Studhalter & Sharlene R. Acerter (1960) Classification and multiplicity of growth layers in the branches of trees at the extreme lower forest border, Smithsonian miscellaneous collections. volume 140, number 1, Washington, ca 370 sidor
Lite noggrannare beskrivning:
Forskare som argumenterat för att tillväxtringarna skulle vara årliga har
Matthews, M. (2006) Evidence for multiple ring growth per year in Bristlecone Pines, Journal of Creation 20(3):95–103, December 2006
Sedan finns som sagt en “master sequence” från rävsvanstallarna gjord av Ferguson, som forskare använder för att korrelera sina mätningar med andra träd från t ex Europa. Man anser att Fergusons tidsskala för korrelationer är riktig. En forskare som jobbar med kol-14-metoden skrev: “Never have indications been observed of an error in this treering sequence” Suess (1986, p. 263). Detaljerna kring den tidsskalan är dessutom inte publicerad, så ingen kan kolla upp de grunddata som användes för att göra den tidsskalan. Den tidsskalan gjordes dessutom utan tanke på att det bildas dubbla eller ibland flerdubbla “årsringar” varje år, utan istället anses tydligen alla tillväxtringar ha varit årliga.
E) Korreleringar av kol-14-dateringar och årsringar.
Ett ytterligare problem med denna fråga är att kol-14-dateringar korrigeras med årsringar samtidigt som kol-14-metoden används för att få en ungefärlig ålder på de träd som man räknar årsringarna på. Och - som tidigare nämnts - alla korrigeringar av kol-14-dateringar med årsringar innehåller plötsligla “hopp”, så att två eller flera olika “kol-14-åldrar” nästan alltid betyder samma “årsrings-ålder”. Det kan vara en åldersskillnad på noll år för kol-14-dateringar och samtidigt 380 år för årsringar.
Man har även upptäckt att kol-14-åldrar ofta kan variera med 30-40 år, på nu levande träd, bara beroende på vilken växtplats och i vilken miljö träden lever i. Detta gör att alla korreleringar av årsringar mellan olika platser, speciellt när det gäller sedan länge döda träd, kan förskjutas gång på gång.
Källa:
Manning, S W et al. (2020) Mediterranean radiocarbon offsets and calendar dates
for prehistory, Science Advances, 6, eaaz1096.
Ändringar i solaktiviteten kan förändra kol-14-halten i atmosfären. Lingenfelter (1963) skrev “... cosmic-ray flux by long-term variations in solar activity suggested by Schove [1955]. He calculates that 25 per cent variations in the production rate lasting for periods of about 100 years give 2 per cent changes in the atmospheric carbon 14 concentration.” Sådana fenomen är således för kortlivade och ger därför för liten inverkan för att förklara de plötsliga systematiska hoppen i åldrarna i jämförelse mellan årsringar och kol-14-dateringar, åldershopp som alltså är omedelbara från ett år till nästa år. Förändringar i solaktivitet kan således inte förklara dessa “hopp”. Man har även spekulerat i om utsläpp av gammalt kol-14 från gasfickor i havet, skulle kunna ge plötsliga hopp i kol-14-dateringarna. Men, platserna där man registrerat årsringar ligger oftast långt från havet..
Cook, M. A. (1986) Nonequilibrium radiocarbon dating substantiated. ICC, (Vol. 2, pp. 59-68).
Slutsats
* Experiment och observationer visar att det ofta bildas extra årsringar på träd, speciellt ofta på dem man använt för att bygga upp tidsskalan.
Punkterna ovan stöds alltså av experiment och observationer. Men den kurva vi får presenterad för oss stöds av tanken (men inte av fakta ...) att saker måste vara gamla och att kol-14-halten i grunden är konstant (med lite “wiggles”). De två punkterna ovan stöds även av det jag beskrivit under rubrikerna 1 och 2, ovan.
4. Dateringar av droppstenar i grottor, t ex Hulu-grottan i Kina
Någon kanske anser att man gjort en helt oberoende kronologi på droppstenar i t ex Hulu-grottan i Kina, som passar in med dateringarna av Suigetsusjön. Men “ ... man har korrigerat för en ca 500 år av förskjutning ... “ (citat från den kritisk biologen). Denna förskjutning har man alltså gjort för att passa in dateringarna i den tidsskala man har, utifrån olika mer eller mindre okända variabler. Sedan är det förstås en annan fråga om förskjutningen är relevant eller inte.
A) Datering av droppstenar. Uran-torium-metoden
Det är ofta av värde att veta hur en metod konstruerats och vad det finns för grundläggande antaganden i metoden. Min professor (Mahaney), som publicerat kanske 500 vetenskapliga artiklar, sysslade bl a med dateringsmetoder och var redaktör för en bok, där det nedan är taget ifrån (artikel av Schwarcz, H & Gascoyne):
Man måste veta (utan att jag nu går in och kritiserar/kommenterar varje detalj om detta):
Man känner till miljöer som kan förändra åldrar i prover, vilket man försöker ta med i beräkningarna när man daterar. Jag går inte igenom alla de exempel på (olösta) problem som forskarna ger, men det blir alltid osäkerheter när man sysslar med historisk vetenskap - ingen var ju där och dokumenterade vad som hände. Artikeln nämner även sådant jag alltid nämner när jag jobbar med dessa frågor, t ex att man använde tidigare mätningar på nutida erosion (eller avlagringshastigheter) och extrapolerade dem i tiden. Detta är således uniformism som bygger på filosofin att det aldrig varit någon större katastrof. Den filosofin styrde den geologiska vetenskapen fram till ungefär 1980, så man kunde inte föreslå stora katastrofer, typ som t ex väldiga meteoritnedslag, utan att man samtidigt mer eller mindre förstörde sin karriär.
Källor:
En kritik mot grunderna för dateringar med sönderfallskedjan för uran-238, där uran-234 och torium-230 är en del av sönderfallskedjan från uran-238 (som används för dateringar av droppstenar/speleotemer) finns här:
Lite fina bilder och frågor om metoden, men inte alla svar (källan verkar vara Cobb på Georgia Tech):
B) Nu till själva artikeln om Hulu-grottan, som vissa anser vara en oberoende kronologi.
De forskare som skrivit denna artikel är resonerande. Ord som “suggest”, “indicate”, “remains unproven”, “disagree” osv är rikligt förekommande i artikeln. (Jag tänker här inte gå igenom varje litet problem med undersökningen utan nämner detta bara här i förbifarten.) Det finns en siffra på 450 år av förskjutning av tidsskalan, men inte 500 år. Och, artikelförfattarna skriver att man har “assumed initial Th-230/Th-232", vilket kan vara rätt eller fel. (Jag går inte in djupare på det nu, men detta avgör faktiskt hela dateringen.)
Southon et al. (2012) refererar även en artikel som kan kullkasta korreleringar med syreisotop-metoden, dvs jämförelser i halterna mellan O-16 och O-18. Artikeln dokumenterar mätningar som t ex visar att det är tveksamt om man kan korrelera variation i syrehalter över så långa avstånd som man ofta gör i vetenskapliga rapporter och att den årliga variationen i nutid är större än variationen i geologiska “arkiv” (t ex det man ser i Hulu-grottan).
Ytterligare en artikel som kritiserar korreleringar med syreisotopmetoden, som finns som pdf på nätet : Rent allmänt finns det många saker man antagit om tillväxt av droppstenar, som kanske inte är så säkra. Nedan ett par citat från en nyare artikel. Men detta tar jag med bara för att man skall se att det inte alltid är så säkert som det som står i den mer allmänna litteraturen eller i den litteratur som bygger på att någon forskare använt någon annan forskares resultat utan att tänka på de problem som faktiskt finns. Jag går alltså inte in och diskuterar dessa forskares åsikter om allt möjligt, utan vill bara visa på en viss ödmjukhet och försiktighet:
I den tidigare artikeln jag refererade, av Blauw (om korreleringar), nämnde man Hulu-grottan som en plats där man gjort korreleringar som kanske inte var så säkra som det verkar. I denna artikel av Blauw och i artikeln om Hulu-grottan (Southon et al 2012) nämner man även problem med varven i Lake Suigetsu (problemen med varv kommer senare i denna artikel) Artiklarna nämner också många allmänna problem med korreleringar, hur man fått olika värden och hur man jämför och försöker koppla ihop olika tidsskalor. Jag tar bara ett citat: “ ... it is not possible to know definitively which (if any) of the apparently inconsistent radiocarbon records truly represents atmospheric 14C. “
Det “Dead Carbon Fraction som kommer från den upplösta gamla kalkstenen” (citat från den som bygger sin tro på detta ...) som man använt som argument för att justera korreleringarna med 450 år, visar inte vad man väntade sig. Om det varit enligt de teorier man har, så borde detta “Dead carbon” ha ändrats när klimatet ändrades. Men det har inte ändrats. Antingen har man då ett problem, som man skriver i artikeln (Southon et al 2012), med att “the reason for this stability is unclear”och “remains a puzzle” - eller så HAR klimatet inte ändrat sig. I det senare fallet innebär det att man kan tolka fakta som om många av dessa “år”, alltså ringar av tillväxt på droppstenar, har bildats snabbt. I det senare fallet hinner ju inte klimatet ändra sig. Och, det finns mer som kan tolkas som att det behövts en kortare tid för droppstenarna att bildas.
Vi fortsätter på det spåret!
Den droppsten man undersökt från Hulu-grottan är bara ca 35 cm lång, men den anses ha bildats på ca 16 000 år. Det innebär att det varje år i genomsnitt endast bildats ca 0,02 mm av kemiska utfällningar. I artikeln nämner man en varierande bildningshastighet av ca 0,006-0,03 mm per år. Det är oerhört sakta. De direkta prover man tagit från denna droppsten var ca 1 mm breda, dvs själva processen för denna tunna del skulle i så fall sträcka sig över typ 50-200 år.
Hur snabbt växer droppstenar till då? Ja, ibland inte alls - när det inte finns vatten som rinner genom marken. Men ofta växer de till relativt snabbt. Det finns alltså riktiga uppmätta observationer på tillväxthastigheter och inte bara indirekta beräkningar där man får fram tillväxten utifrån den ålder man tror droppstenarna att har. Den tillväxthastighet som finns rapporterad i de flesta artiklar är alltså INTE någon uppmätt hastighet, utan en beräkning utifrån tanken att typ: “den här har bildats under 10 000 år, så då måste den ha växt till så här långsamt”. I artikeln från Hulu-grottan är alltså den indirekt beräknade tillväxthastigheten för droppstenen mellan 0,006 och 0,03 mm per år, vilket är grundat på den ålder man tror den har och det är INTE någon uppmätt hastighet.
Om man övergår till riktiga observationer, har det har visat sig att droppstenar ibland kan växa till med någon centimeter per dag. Det blir snabbt tiotals meter. Allt beror på tillflöde av vatten och hur den omgivande berggrunden är uppbyggd. Det kan bli flera lager med tillväxt, om vädret förändras från fuktigt till torrt flera gånger per år. I en gruva i Australien hade ca fem meter långa stalaktiter växt till på kortare tid än 55 år. I Carlsbadsgrottorna i New Mexico cementerades en fladdermus in i en droppsten innan den hunnit ruttna. Den kemiskt utfällda kalken som fälls ut i Carlsbadsgrottan idag, räcker till för att de droppstenar som finns där kan ha bildats på några tusen år (Sutherland 1953 - ref nedan). Idag är dock den största delen av Carlsbadsgrottan torr, så där bildas inga droppstenar längre. Från 1924-1988 fanns en skylt i Carlsbadsgrottorna där det stod att grottorna var minst 260 miljoner år gamla. Sedan byttes detta mot en skylt på 7-10 miljoner år. Kort efter det ändrades skylten till att grottorna var 2 miljoner år gamla. Nu har man även tagit ner den skylten (Taylor 1993 - ref nedan). Men, i stället för direkta observationer på hur snabbt grottan förändras tas fortfarande indirekta mätmetoder som intäkt för att grottorna är gamla.
Droppstenar som bildas från betong har ofta ett annat bildningssätt än dem i grottor, så de är inte exakt jämförbara med varandra, men där kan man lättare se hur snabbt de växt till. Jag hinner inte följa spåret jag hittade i en artikel, att det ibland kan finnas likheter med riktiga droppstenar, utan jag utgår (utan bevis) från att de i princip är olika processer med liknande resultat.
Tillväxthastigheter finns dokumenterade i tabellen nedan.
Även om dagens droppstenar växer till med olika hastigheter och mycket ofta snabbare än “gamla” droppstenar (som anses vara äldre än typ 5-10 000 år), känner jag inte till några exempel på “gamla” droppstenar som man anser ha växt till med hög hastighet. De flesta nutida droppstenar växer alltså till snabbare än vad man indirekt beräknat för hastigheter man anser att gamla droppstenar växt till med.
De nutida droppstenarna finns dessutom ofta i torra områden. Under istiden var det mycker mer nederbörd i de områden där grottor med droppstenar ofta finns.
I tabellen nedan, över hur snabbt nutida droppstenar växer till, kan man jämföra med en “gammal” droppsten (den översta). Det är alltid mycket låga tillväxthastigheter på “gamla” droppstenar där man mätt med U-Th-metoden, med grundparadigmet att det är gammalt, medan nutida uppmätta bildningshastigheter ofta är 10-100 gånger snabbare än dessa indirekta metoder. Musgrove et al (2001), som exempel, nämnde tillväxthastigheter på gamla droppstenar beräknade utifrån U-Th-metoden som varierade mellan 0,0005-0,1167 mm/år, de flesta mellan 0,01-0,05 mm/år. Artikeln av Musgrove et al (2001) nämnde att de droppstenar de undersökte växte till långsammare från ca 15 000 år sedan och till nutid - men detta finns inga spår av i nutida mätningar.
Tabellen bygger inte på en fullständig litteratursökning, men alla artiklar som byggde på U-Th-dateringar av “gamla” droppstenar rapporterade en mycket låg tillväxthastighet (jag har bara refererat den artikel som biologen som gjorde att jag skrev denna artikel hänvisade till). Observerade direkta tillväxthastigheter är alltså mycket högre än på “gamla” droppstenar. Dock, de droppstenar där man mätt högst tillväxthastighet är ofta tunna.
Källor:
Alexander J. Baker, David P. Mattey, James U.L. Baldini (2014) Reconstructing modern stalagmite growth from cave monitoring, local meteorology, and experimental measurements of dripwater films, Earth and Planetary Science Letters 392, 239–249
Några skapelsetidskrifter som tagit upp denna fråga:
C) Slutsats
För att sammanfatta: De data man har förklaras enklast med snabb tillväxt av droppstenar. Detta innebär då att korreleringarna med andra sediment/koraller/varv etc kan tyda på att allt det man ansett bildats långsamt kan ha bildats snabbt, dvs att alla de här processerna kan ha varit snabbare än man tror. Vi har inte kommit så långt i diskussionen ännu, men snart kommer vi dit och kan börja knyta ihop olika saker! Det finns lite mer att gå igenom för att visa vad undersökningarna har gett för resultat
Lite mer läsning;
5. Korallrev
A) Tillväxthastigheter
Hur fort växer korallrev? Nutida korallrev har ibland växt till snabbare än 30-40 centimeter per år i höjdled. Hastigheter på 10 centimeter per år är relativt vanliga. Med denna tillväxthastighet bildas ett ganska stort rev på bara några hundra år. Hela Stora Barriärrevet utanför Australiens kust kan ha växt upp på 3700 år med nutida tillväxthastighet.
Det verkar vara ganska allmänt accepterat att koraller har en hög tillväxthastighet..
Om man jämför dessa obervationer med de fåtal millimeter som korallreven måste ha växt till på, om dateringar med U-Th-metoden är riktiga, kommer tveksamheten genast i dagen. Man rapporterar dock ofta inte hur djupt man borrat i gamla rev, så man kan se från vilka djup proverna kommit ifrån, utan man bara anger namnen på sina prover. Man får således leta lite grann för att hitta mer relevanta data. Efter att ha läst igenom ca 30 artiklar hittade jag slutligen några med värden som kunde spåras till djupet i borrkärnorna. Det var ca 10-100 gånger långsammare “tillväxthastighet” på korallerna i dem (vilket alltså var indirekta värden, utifrån dateringsmetoder som man anser är säkra) än dem än man ser i nutid (alltså, direkta och observerade tillväxthastigheter).
B) “Gamla” korallrev på Barbados som korrelerats med Suigetsusjön
Fairbanks et al. Quaternary Science Reviews 24: 1781-1796 (2005) Radiocarbon calibration curve spanning 0 to 50,000 years BP based on paired 230Th/ 234U/ 238U and 14C dates on pristine corals
Artikeln ovan beskriver flera korallrev. Man gjorde en egen statistisk modell. Man klagade på en del andra forskare som t ex gjort antaganden om sedimentationshastigheter, mindre säkra metoder som varviga sediment, varv i glaciärer samt U-Th-dateringar av droppstenar och koraller. Dateringar av droppstenar kan t ex påverkas av olika mängd isotoper i grundvattnet, och koraller i samma åldersområde kan vara svåra att hitta. ”Offsets and contradictions are the norm among these various calibration data sets, in stark contrast with the remarkably high quality tree ring calibration set for the present to 11,900 yr BP” - även om de inte menar 5-10 000 års skillnad mellan olika metoder. Men, om det är för många små problem kan det betyda att det finns ett stort problem.
Några av grundantagandena, för att kunna datera, var:
Andra forskare (23 stycken ...) gillade inte direkt deras (Fairbanks et al 2005) artikel ... I princip sågade de artikeln, även om de inte sågade den långa tidsskalan och de grundantaganden jag nämnde ovan. De skrev att Fairbanks “paper is extremely misleading”, de nämnde att prover från åtminstone två platser som Fairbanks använde varit utsatta för möjlig miljöpåverkan, många gånger var Fairbanks slutsatser “opposite” till vad andra forskare hade visat, Fairbanks och andra får ofta för höga åldrar, och Fairbanks hade INTE löst problemen med korreleringar äldre än 26 000 år.
(Fairbanks m fl har även publicerat en till artikel om samma ämne:
Ytterligare seriös kritik av Fairbanks arbeten publicerades här
(Jag har inte läst alllt i de här artiklarna, utan visar bara hur det kan vara inom den vetenskapliga världen.)
Så - Fairbanks m fl och de som bygger sin tro på deras artiklar får lite bakläxa här!
PS. Råkade bara få upp en (till) artikel som nämner problem med U-Th-dateringar ...
C) Källor för tillväxthastigheter hos koraller
1. Observerade tillväxthastigheter, som är snabba
Verstelle, J. T. “The growth rate at various depths of coral reefs in the Dutch East Indian Archipelago”, Treubia, vol 14, 1932, sid 117-126
2. Tillväxthastigheter som börjar röra sig tusentals år tillbaka i tiden är alltå ofta 10-100 gånger långsammare, och är indirekt beräknade utifrån tanken att de är gamla(dvs mer som ett cirkelresonemang)
Referens 1. Hastigheter i genomsnitt i storleksordningen 1 mm/år eller lägre
Referens 2. Tillväxthastigheter på 1,7 - 5 mm/år. I de äldre lagren var det rapporterade datat så bristfälligt att det mest blir spekulationer kring resultaten. Men, åldrarna hoppar plötsligt från drygt 7000 år till de äldre lagren där man får åldrar på över 130 000 år Jag har upptäckt liknande hopp i åldrarna i många andra artiklar, men har inte hunnit undersöka detta mer. (Jag vet förstås vad de som tror att åldrarna betyder riktiga år anser, men det kan vara något ytterligare som ligger i botten här.)
Referens 3. Tillväxthastigheter ca 10 gånger lägre än för nutida koraller. Det var samma hopp i åldrarna som i ovanstående artikel (och i många andra artiklar), exempelvis först åldrar under 10 000 år, sedan över 100 000 år och i det här fallet även ett hopp till åldrar kring 500 000 år. Men, fortfarande var det rapporterat med för bristfälliga resultat för att kunna beräkna tillväxthastigheter på de äldre korallerna. Genom ett djup av korallmaterial på 25 meter blev åldrarna “plötsligt” ca 300 000 år. En tillväxthastighet för detta blir oerhört långsam. Men detta hopp i åldrarna bygger bara på provtagning från ett djup. Det blir. 0,1 mm/år om man bara dividerar rakt upp och ner. Med nutida tillväxthastighet på 10 cm/år tar det ca 250-2500 år för 25 meters tillväxt, om nu allt skulle vara koraller som vuxit på plats (vilket inte heller är säkert).
D) Övriga kommentarer
Tillväxtlinjer/varv i levande organismer? Djur påverkas mest av tillgång på föda, energiåtgång vid förökningen samt temperatur/ljus under året, så det verkar osäkert om det kan finnas någon tillväxtlinje hos någon organism som alltid bildas med samma rytm år efter år. (Olika djur påverkas olika mycket av olika miljöförändringar.)
Bildas varv i koraller varje år, dag eller med någon koppling till månens faser? Ändringar för koraller som anses var hundratals miljoner år gamla? Se här, av en forskare som jobbat med nutida koraller. Inget samband kan visas
Undersökning av tillväxtlinjer i skal av musslor visar att det (förmodligen) inte finns någon koppling mellan antalet dygn och antalet tillväxtlinjer.
En nyare artikel, men som även den nämner olika värden för tillväxt (jag läste bara abstracten ...):
E) Slutsats
1. Nutida korallet växer snabbt
6. Varviga sediment
Detta avsnitt börjar med en allmän beskrivning, med en mängd referenser, innan jag går in på de artiklar som skulle vara bevis på att Suigetsusjön är gammal.
A) Allmänt
Från 1795 fram till ca 1980 var den vanligaste grunden för tolkning av varviga sediment att de bildats långsamt, speciellt de lager som består av lera eller kalk. Men, redan förekomsten av fossil i dem tyder på att de måste ha bildats snabbt, så att djuren och växterna inte hunnit ruttna (inga bortförklaringar om att det varit syrefritt - tack!). Nu visar även experiment att lager av lera bildas lika snabbt som lager av sand. Tidigare experiment hade använt felaktiga metoder för att beräkna hur snabbt lager bildas
Redan under mina grundkurser i naturgeografi, på mitten av 1970-talet och början av 1980-talet (den åldern är inte daterad med kol-14, så jag är en gammal gubbe!), gick vi igenom hur det kan bildas och bildas mängder av “varv” på kanske sekunder eller minuter i “turbidity currents”. Det kan alltså bildas hundratals, ja t o m tusentals, varv på nästan ingen tid alls, med mörka lager med mer lera och ljusa lager innehållande mer sand. Man försöker skilja sådana mycket snabbt avsatta varv från årliga varv, men det går inte alltid. Och, man gör inte alltid de undersökningarna (snarare verkar det vara mycket sällan ...).
Rekordet för varv som inte avsatts i stora tubidity currents, utan mer långsamt och kontinuerligt, är ca 1000 varv på 3-4 år, utanför en glaciär i Alaska (Muir glacier). I varv som anses vara årliga finns ofta climbing ripples, water escape structures och andra tecken på mycket snabb avsättning, speciellt i de djupare lagren. Man har observerat nutida sjöar där det bildas flera varv varje år. Man får ofta göra omtolkningar i hur man korrelerar lagren, så dateringar kan ändras med tusentals år, eftersom det i grunden bara är sekvenser av ljusa/mörka lager som jämförs. Hur man än korrelerar blir det alltså “rätt” när jämförelserna mest bara är skiftningar mellan ljust och mörkt.
Man försöker ibland hitta oberoende metoder som grund för korreleringarna, t ex datering med kol-14 av organiskt material i lagren. Om då kol-14 är i obalans blir det fel ålder vid korreleringarna.
Några källor där ovanståande fakta finns dokumenterade är samlade här nedan. Det finns många, många fler! Ja - detta är ett område som bygger på mycket data och många observationer, så då MÅSTE man ha en lång lista med källor för att täcka upp det området. Efter denna korta resumé, skall jag nämna lite specifikt om de artiklar som behandlar Suigetsusjön.
Om man vill ha något exakt specificerat svar kan jag lägga till detaljer, men då måste man i detalj berätta vad som är problemet och inte bara hänvisa till en sammanfattande artikel. Man kan alltså gå in på varje detalj om detta, om så önskas. Detta är en hel vetenskapsgren (även det), så jag kan inte skriva en bok om det nu och här ... (Någon källa nedan kan finnas på två platser, för detta är taget från olika platser där jag har information om de artiklar jag studerat på området ...)
* Kuenen, Ph. H. (1964) “Deep Sea Sands and Ancient Turbidites” in Bouma, A. H. & Brouwer, A. (Eds.) “Turbidites”, Elsevier Publ., Amsterdam, p. 3-33.
Alla de här nedan orkar jag inte skriva i tidsordning, men alla innehåller dokumentation om något av det jag skrivit i inledningen till detta avsnitt.
B) Artiklar om varviga sediment, allmänt.
Zolitschka B et al: Quaternary Science Reviews 117(1):56-65 (2015) Varves in lake sediments – a review
I denna review-artikel fanns ingen information om hur man separerar varviga och icke varviga sediment, men turbidities etc nämndes. Det finns ingen genomgång av alla problem med tolkning av lagren, utan det är en “populär” sammanfattning. Andra sammanfattningar om andra områden går ofta igenom problem mycket noggrannare. Se t ex:
För att veta om varv verkligen är årliga måste man ha oberoende data, typ att man hittar ett mynt utgivet 1953 i ett lager som man tror är från 1953 (det kan ju även ligga i senare bildade lager ...), eller, som i artikeln nedan, radioaktivt nedfall från t ex Tjernobylolyckan, Det senare hjälpte till att datera lager som var yngre än 150 år, vilket bara det var ett stort jobb. Man kan inte bara hänvisa till flera “flytande” metoder, som man korrelerat ihop på olika mer eller mindre osäkra sätt, så de skall passa med varandra och säga att “detta är sanningen”. Om en korrelering är fel följer andra metoder förstås med.
Och, frågan är hur det är med det vi nu diskuterar. Skall man bygga på a) direkt observerade och uppmätta data under en kortare tid, eller b) indirekt beräknade data som inte överensstämmer med nutida observationer men som ger en hög ålder därför att de passas in i en redan färdig tidsskala?
C) Varven i Suigetsusjön. Introduktion.
Jag har läst mer än det jag kommenterar här, men går inte in på allt. Om någon har något exakt som han vill ha svar på, får han gärna specificera det. (Jag kan som sagt specificera och gå djupare in på alla frågor ovan.
Diatoméer är små alger med skal. De kan föröka sig i så stor mängd vid “algblomning” att de kan begrava djur och växter. Diatoméer finns även i Suigetsusjöns "varv" och på många andra platser. I sådana lager har man hittat t ex hela valar och andra fossil som fåglar, fiskar och sjölejon begravda. Eftersom skeletten inte helt har hunnit ruttna bort (utan faktiskt är mycket välbevarade), kan man förstå att lagren med diatoméer är mycket snabbt avsatta, kanske maximalt under några års tid. Lagren med valar etc är flera meter mäktiga, och innehåller växlingar mellan tunna ljusa lager rika på diatoméer och tunna mörka lager med mer sediment. Ibland syns dock inte lagren. Dessa lager liknar lagren i Suigetsu-sjön, förutom att man inte hittat några valar begravda i lagren i Japan.
Noggrann genomgång av diatomé-avsättning (jag orkar inte räkna upp alla egna källor, men denna artikel är en ganska bra genomgång):
Källa som visar att lagren med valen är uppbyggda på liknande sätt som i Suigetsu.
Flervarviga lager (sub-laminae), som kan ha orsakats av stormar, temperaturförändringar eller annat:
Artiklar om Suigetsusjön
I http://www.radiocarbon.org/IntCal13.htm nämner man många problem med korreleringar, t ex att tidsskalor kan misstämma med 1000 år. Men, man förkastar förstås inte den grundläggande tidskala som man tror på!
Nakagawa et al. Quaternary Science Reviews 36:1-41 (2012) SG06, a fully continuous and varved sediment core from Lake Suigetsu, Japan: stratigraphy and potential for improving the radiocarbon calibration model and understanding of late Quaternary climate changes
Staff et al. Radiocarbon 53 (3): 511-528 (2011) New 14C Determinations from Lake Suigetsu, Japan: 12,000 to 0 cal BP
Smith et al. Quaternary Science Reviews 67: 121-137 (2013) Identification and correlation of visible tephras in the Lake Suigetsu SG06 sedimentary archive, Japan: chronostratigraphic markers for synchronising of east Asian/west Pacific palaeoclimatic records across the last 150 ka
Smith et al. Quaternary Science Reviews 30: 2845-2850 (2011) Toward establishing precise 40Ar/39Ar chronologies for Late Pleistocene palaeoclimate archives: an example from the Lake Suigetsu (Japan) sedimentary record.
D) Varven i Suigetsusjön - detaljkritik
Jag nämner nu inte alla problem som forskarna diskuterar i artiklarna ovan, sådant de inte säkert vet och olika problem med korreleringar o dyl. Jag nöjer mig mest med de mer grundläggande problemen.
Redan i artikeln “Nakagawa et al. Quaternary Science Reviews 36:1-41 (2012) SG06, a fully continuous and varved sediment core” skriver man att det INTE är en “fully continuous and varved sediment core”, så jag vet inte hur de ens kan ha den titeln på artikeln. De skriver en hel del om problemen med borrkärnan som de tagit genom alla sediment, men jag går inte in på dem. Och de skriver om “large floods” som avsatt vissa lager (det är egentligen ganska små översvämningar ...). De nämner även att botten av borrkärnan kan vara mellan 150 000-200 000 år (de flesta artiklar verkar använda åldern 150 000 år). De nämner att felen när man beräknar åldar med varv blir kummulativa, dvs större ju längre ner i lagren man kommer.
Av ca 50 000 undersökta “varv”, var det bara hälften man kunde se. De andra varven interpolerades, dvs - utifrån tanken om att lagren bildats mycket långsamt beräknade man “artificial varves” (byggt på dateringar med kol-14 eller andra metoder). Bilder på lagren visar att de inte är jämna, utan de går lite uppåt och neråt och kan dela sig i två lager. Men, det finns inga spår av biologisk aktivitet (typ maskar) som skulle ha kunnat förändra lagrens utseende, om nu lagren avsatts så långsamt som man menar. För interpoleringarna använde man ett datorprogram som var “absolut objektivt” men måste kontrolleras manuellt. Ingen verkade dock fundera över att själva dataprogrammet kanske inte var inskrivet så att det var helt objektivt, eftersom människor gjort det.
I en artikel publicerad 2018 nämnde man inget om avsaknad av varv, utan endast att sjön var varvig mellan 10.000-70.000 år. (Integrating the Holocene tephrostratigraphy for East Asia using a high-resolution cryptotephra study from Lake Suigetsu (SG14 core), central Japan (2018), www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0277379117306789 ) Man hade nu borrat ner till 98 meters djup i sjöbottnen. I artikeln nämnde man mest allmänna problem, och att den “age model” man hade för sjön var den bästa dateringen av en del vulkanutbrott i området. (Artikeln undersökte vulkanisk aska, men av någon anledning jämförde man endast de mindre viktiga “major elements” och inte de mer viktiga “minor elements”, så finansieringen av projektet kanske var på upphällningen ...)
Man såg spår av 362 mindre översvämningar i lagren i Suigetsu-sjön, som bildats som följd av t ex mycket nederbörd, jordbävningar och skred. Och, man vet att snabb avsättning av lager inte avstannar på en gång, utan att lager ofta separerar spontant (p g a olika processer) så att det blir flera extra varv efter en “katastrof”. Och, vid en översvämning eller ett vulkanutbrott (med nedfall av aska) kan det lätt bli algblomning, så diatoméer snabbt förökar sig. Allt detta är den typ av processer som gör att flera varv bildas snabbt.
I artikeln “Smith et al. Quaternary Science Reviews 67: 121-137 (2013) Identification and correlation of” får man extra intressanta resultat om man analyserar datat lite extra. Om man jämför kol-14-åldrarna med sedimentlagrens mäktighet, tar det längre och längre tid för lagren att avsättas ju äldre de är (djupare ner i lagerföljden). Om man jämför figur. 2 med dateringarna i tabell 2 (i artikeln), minskar sedimentationshastigheten från ca 1,5 mm/år till ca 0,8 mm/år.
E) Varven i Suigetsusjön - sammanfattning
a) Återigen finns många problem med korreleringar.
8. Ar-40/Ar-39 dateringar
Man har gjort Ar-40/Ar-39 dateringar av vulkanisk aska som anses ge en korrekt korrelation mellan Suigetsusjön och vulkanutbrott utanför Koreas kust. (Man kan dock inte datera askan i sedimenten i Suigetsusjön med den metoden.) Dateringar med argon-isotoper har dock sina egna grundläggande problem. För att metoden ens skall kunna användas, måste man jämföra alla dateringar med prover från andra platser som man redan VET åldern på. Man måste även anta att det varit ett slutet system, alltså att det inte läckt ut något av de isotoper av argon man mäter på och att materialet man daterar verkligen tömdes på radiogent argon vid vulkanutbrottet.
Det finns många lager av aska i Suigetsusjön, så det skall inte vara svårt att hitta korreleringar, antingen det är rätt (men en annorlunda tidsskala) eller med så stor felmariginal att det kan finnas flera alternativa korreleringar.
Följande två artiklar beskriver dateringar av vulkanisk aska där man mest försöker passar in data i den tidsskala som finns, utan djupare analyser..
Beskrivningar av Ar-40/Ar-39 dateringar och grundläggande antaganden kring metoden finns i det klassiska verket av Faure, G (1986) Principles of isotope geology, sid 93-104. En enklare beskrivning finns i denna länk.
Slutsats
A) Kort intro
Det blir tyvärr en del problem med vetenskapliga fakta, om man vill tro att de visar att allt är så gammalt som det sägs vara. På anti-skapelse-siter finns ofta “bra” material emot vad skapelsetroende sagt, med många källor. Men, när man bara skrapar på ytan lite grann i dessa artiklar faller de snabbt i bitar, ungefär som jag skrapat på ytan i denna ganska långa text.
Förhoppningsvis är det jag skrivit rätt, men ingen är ju felfri. Och, jag är ivrig att lära mig mer!
B) Allmänna kommentarer
Det finns mängder av problem med korreleringar, varav jag nämnt några ovan. Det är nog en anledning att de forskare som undersöker detta område skriver typ “age model” o dyl, i st f att hävda att det är sanningen med stort S. Dessa osäkerheter gör att det finns en ganska stor flexibilitet i hur man kan korrelera olika proxies (kol-14, droppstenar osv). Och, skulle det var fel i någon av grundmetoderna/proxies drar detta med sig alla de andra metoderna.
Alla som håller på med vetenskap vet att det finns några “absoluta” metoder för tidsskalan som alla andra relativa dateringsmetoder tolkas in i. Dvs de relativa dateringsmetoderna korreleras “baklänges” genom att man byggt upp dem med jämförelser med de “absoluta” metoderna. Kol-14 brukar betraktas nog nästan alltid som en absolut metod, men man har gjort dateringar med årsringar till en mer “absolut” metod. Samtidigt använder man kol-14 för att knyta ihop och “grund-korrelera” årsringarna och andra metoder. Så, egentligen är kol-14 den viktigaste metoden.
C) Specifika kommentarer, sammanfattning
1) Nutida mätningar, även om de inte är absoluta, visar på obalans i kol-14-halten, även om man inte vet exakt hur mycket då man måste extrapolera beräkningarna.
2) Mätningar på sedimentlager, jordar, torv, avföring, samt lagren i Suigetsu visar tecken på obalans och lägre kol-14- halt längre tillbaka i tiden, så långt man kan se. (Åldern ökar mer per centimeter, ju längre ner man kommer.)
3) Kol-14 och årsringar på träd. Nutida observationer visar att det bildas flera tillväxtringar varje år, som man inte räknat med när man gjort tidsskalan. Korrigerar man för dessa observationer samt “rättar till” kurvan för korrelation med kol-14, blir det en mycket lägre ålder.
4) Droppstenar. Mätningar av nutida droppstenar visar hur snabbt de kan bildas. Det finns ingen observation som visar att de inte kan ha bildats snabbt tidigare, eller att de måste ha bildats långsamt, även om tillväxten avstannar om det inte finns rinnande vatten.
5) Koraller/rev. Nutida observationer visar att dessa växer till mycket snabbare än de måste ha gjort om allting är så gammalt som det sägs.
6) Varven i Suigetsu. De flesta varv syns inte. Mägder av experiment och observationer visar hur varv kan bildas snabbt. En överblick av varven visar att de antingen bildades mycket långsammare tidigare, eller att kol-14-halten har förändrats.
D) Slutsats:
Även om det finns saker man kan diskutera här, ger de systematiska förändringarna samt andra fakta och tolkningar en klar övervikt till fördel för en tolkning av a) en exponentiell ökning av kol-14-halten samt att b) mätningar av hur snabbt lager/varv/korallrev bildas i nutid stödjer denna trend och inte ger några stöd för att allt är gammalt.
E) Ytterligare kommentarer som tyder på att alla spår av högre liv på jorden är unga
Kol-14-dateringar kan endast användas till en viss maximal ålder. Den yttersta gränsen för metoden är strax över 60 000 år. Om något är äldre än strax över 60 000 år finns det nätan inget kol-14 kvar att mäta.
När man förfinade tekniken för kol-14-dateringar, och gick över till AMS (https://www.radiocarbon.com/accelerator-mass-spectrometry.htm), ville man hitta prover som saknade kol-14 för att kunna “nollställa” alla prover. När man daterar prekambrisk grafit och tomma prover (vacuum) når man gränsen för kol-14-dateringar. Så - forskarna KAN göra undersökningar som visar att det INTE kommit in nutida skräp i proverna (se även tidigare beskrivningar, ovan, där jag nämnde det).
Men, dateringar med kol-14 av upp till 100-tals miljoner år gamla fynd ger åldrar i storleksordningen ca 30 000 - 60 000 år. Jag vet inte om man hittat något prov som saknar kol-14 från fanerozoikum (vilket innefattar kambrium till nutid). På senare tid har skapelsetroende själva skickat in prover där man fått samma resultat som de “sekulära” mätningarna. Om man tar hänsyn till den exponentiella ökningen av kol-14-halten, betyder dessa åldrar faktiskt att fynden är under 10 000 år gamla. Detta är ren naturvetenskap, väl underbyggt, och har absolut inget med någon bibelsyn att göra. Detta ger således en maximal ålder på fossilen, med kol-14-dateringar. Det säger ingenting om lagren innan fossilen bildades och vad som hände då (det som kallas prekambrium). Däremot vet man att höga åldrar från urberget (prekambrium) ofta stannar kvar (mer eller mindre) när detta urberg smälter ner och transporteras med t ex vulkaner och avsätts i nutid (metoder som bygger på isotoper av t ex U, Pb, Sr, R, K och Ar).
Skapelsetroende bygger på tanken att jorden börjat utan kol-14 i atmosfären, att kol-14-halten sedan stigit till en viss nivå, att sedan halten sjunkit mycket vid den stora översvämning man ser spår efter, och att halten sedan stigit igen. Det senare innebär att fynd från olika perioder kan få samma ålder med datering med kol-14.
Skapelsetroende har även letat och hittat kol-14 i diamanter. Ja - det finns kol-14 i diamanter (detta finns publicerat i den sekulära litteraturen), men jag tror (av olika skäl) att detta kol-14 bildats genom påverkan av radioaktiva sönderfallsprocesser djupt ner i jordens inre där diamanter bildas. Jag anser således att kol-14 i diamanter inte har något med jordens ålder att göra, utan att de egentligen skulle ha samma “ålder” som prekambrisk grafit och vacuum - alltså INGET kol-14. (Jag kan bifoga källor till kol-14 i diamanter och problem med dessa undersökningar, om det är intressant, men eftersom jag inte använder det som argument när det gäller Suigetsusjön, blir det en helt annan artikel.)
Källor till kol-14-dateringar av gamla prover, samt hur snabbt skräp kommer in i proverna:
Det finns alltså även mängder av nyare sekulära dateringar publicerade på “miljontals” år gamla fynd, som ger en låg ålder, men även en hel del som publicerats av skapelsetroende forskare. Forskare är INTE så experimentellt okunniga att de låtit nutida kol-14 komma in i alla prover, när man ansträngt sig för att detta inte skall ske. Det gäller speciellt dem som publicerats i den sekulära litteraturen men även dem som publicerats i skapelselitteratur (Jag går inte här igenom hur man gjort, men det finns mer eller mindre väl beskrivet i det som publicerats).
Så - trots allt som korrelerats när det gäller Suigetsusjön, är allt detta ihop-passat. Många korreleringar kan vara riktiga, men när man undersöker de direkta hastigheterna för hur snabbt olika processer skeru, blir åldern automatiskt mycket lägre. Detta är alltså - igen - grundat på naturvetenskapliga undersökningar och inte på Bibeln. Men, mågna ateister börjar med sin tro att Bibeln inte kan vara sann (mer eller mindre omedvetet), och därför kan de inte acceptera vad man får fram med naturvetenskaplig forskning.
Och - återigen - detta har inget med Bibeln att göra, utan är ren naturvetenskap.
A) Kol-14-halten var högre tidigare, så att man får för låg ålder med kol-14-dateringar.
B) Kol-14-proverna har förorenats med nutida kol-14, så de ger för låg ålder.
C) Man har satt ihop tidsskalan för årsringarna på fel sätt, så de inte stämmer med vad som hände i verkligheten, alltså att man gjort förskjutningar i hur man passat ihop årsringarna från olika träd.
E) Kol-14-halten har ökat, så alla åldrar egentligen är mycket lägre än vad som anges, vilket skulle innebära att det måste ha bildats flera årsringar på träden varje år och/eller att korreleringarna av årsringarna är förskjutna. (Se under avsnitten 1 och 2 ovan, vilket tyder på att kol-14-halten var lägre tidigare och att åldrarna då blir för höga.)
Radiocarbon, vol 28, nr 2A, 1986, sid 473-485 och Radiocarbon, vol 29, nr 3, 1987, sid 323-333.
Molén. M (2008) The ice age—it really was short!, ICC, 339-355.
Gladwin, H. S. Dendrochronology, radiocarbon and bristlecones, CRSQ, vol 15, 1978, sid 24-26 (först publicerad i Anthropological Journal of Canada, vol 14, nr 4 1976, sid 2-7. Gladwin var med i ett tidigt skede på detta område, och refererades av den “store” Ferguson, dock inte i den här artikeln: http://arizona.openrepository.com/arizona/bitstream/10150/302576/1/ltrr-0002.pdf Kritiken från Gladwin nämndes i Radiocarbon:
R E Taylor (2009), Six decades of radiocarbon dating in new world archaeology,
Radiocarbon, Vol 51, Nr 1, 2009, p 173–212 och i en bok som kom ut i andra upplagan, av
Taylor och Bar-Yosef, 2016 Radiocarbon Dating, Second Edition: An Archaeological Perspective, Edition 2
https://creationresearch.org/wp-content/uploads/crsq-1978-volume-15-number-1.pdf
Brown, R. H. Can tree rings be used to calibrate radiocarbon dates?, Origins, vol 22, 1995, sid 47-52.
http://www.grisda.org/origins/22047.htm
Heinze, H. Dendrochronology and Biblical history, CRSQ, vol 32, 1995, sid 81.
Porter, R. M. Correlating tree rings, CRSQ, vol 32, 1995, sid 170-171.
https://creationresearch.org/wp-content/uploads/crsq-1995-volume-32-number-1.pdf
Det finns flera studier som visar att det ofta bildas extra “årsringar”. De senare kan ibland vara lätta att se, för man anser att om de är för tunna eller för oskarpa måste det ha bildats under en kortare period. Man kan dock aldrig vara säker på detta.
Matthews, M. (2006) Evidence for multiple ring growth per year in Bristlecone Pines, Journal of Creation 20(3):95–103, December 2006
https://creation.com/evidence-for-multiple-ring-growth-per-year-in-bristlecone-pines (samt egna observationer, när jag varit på plats)
Experiment har visat att det bildas extra “årsringar” på rävsvans-tallarna efter korta torrperioder. De tallar som växer i fuktigare miljö, i dalar eller i fördjupningar i marken med mer jord, har färre årsringar. De tallar som växer där det finns mindre jord så att växterna har mindre tillgång till vatten och det ofta blir helt torrt, har upp till tio gånger fler årsringar (LaMarche 1969, Matthews 2006). Man kan till och med se hur träd som växer i samma klunga har fler och fler årsringar ju längre ut från de mer fuktiga områdena av klungen och ju närmare de torrare ytterområdena av klungan de växer (Glock 1960, LeMarche 1969). Dessa fakta är, som så mycket annat, kontroversiella för dem som tror att tillväxtringarna är årliga. Hela den senare delen av den geologiska tidskalan, från slutet av eller efter istiden, är uppbyggd på tanken att dessa tillväxtringar faktiskt är årliga.
a) gjort experiment och observationer endast med träd som växer i fuktig miljö, som alltså oftast inte får extra årsringar,
b) de har inte tagit hänsyn till att det kan bli flera tillväxtringar på alla träd i samma område samtidigt, eftersom klimatet är likadant där,
c) de lägger till extra “försvunna” ringar när det saknas på något träd jämfört med de träd som har flest ringar,
d) de har inte sett skillnader och likheter mellan årliga ringar och de dubbla eller flerdubbla ringar som ofta bildas,
e) de har jämfört med osäkra väderrapporter som är nästan 100 år gamla och gäller platser hundratals kilometer bort, i kombination med att
f) de inte har tagit reda på när under året dessa träd faktiskt växer,
g) och de har inte tagit med i beräkningarna att dubbla eller flerdubbla “årsringar” bildas ungefär dubbelt så ofta som årliga ringar på de flesta träd, inklusive träd som används för dateringar med årsringar, om de växer i karga miljöer (Glock 1960, LaMarche 1969, Matthews 2006).
https://creation.com/evidence-for-multiple-ring-growth-per-year-in-bristlecone-pines
LaMarche, V. C Jr. (1969) Environment in relation to age of Bristlecone pines, Ecology, Vol. 50, No. 1 (Jan., 1969), pp. 53-59.
Waldo D. Glock, R. A. Studhalter & Sharlene R. Acerter (1960) Classification and multiplicity of growth layers in the branches of trees at the extreme lower forest border, Smithsonian miscellaneous collections. volume 140, number 1, Washington, ca 370 sidor.
Lammerts, W. E. Are the Bristle-Cone Pine Trees Really so Old?, CRSQ, vol 20, 1983, sid 108-115.
https://creationresearch.org/wp-content/uploads/crsq-1983-volume-20-number-2.pdf
Se även Sorensen, H. C. Bristlecone Pines and Tree-Ring Dating: A Critique, CRSQ, vol 13, 1976, sid 5-6.
https://creationresearch.org/wp-content/uploads/crsq-1976-volume-13-number-1.pdf
Suess, H. E. (1986). Secular variations of cosmogenic kol-14 on earth: Their discovery and interpretation. Radiocarbon, 28(2A), 259-265.
Matthews, M. (2006) Evidence for multiple ring growth per year in Bristlecone Pines, Journal of Creation 20(3):95–103, December 2006
https://creation.com/evidence-for-multiple-ring-growth-per-year-in-bristlecone-pines
Radiocarbon, vol 28, nr 2B, 1986.
Molén. M (2008) The ice age- it really was short!, ICC, 339-355.
Suess, H. E. (1986). Secular variations of cosmogenic C-14 on earth: Their discovery and interpretation. Radiocarbon, 28(2A), 259-265.
* Korreleringskurvan mellan kol-14 och årsringar på träd har ett mycket udda utseende, jämfört med andra kurvor för olika mätvärden från andra vetenskapliga discipliner. Det mer eller mindre systematiska “hoppandet” i åldrar kan lätt förklaras om man förskjuter korreleringarna mellan olika träd. Om årsringarna (“hoppen”) förskjuts försvinner de flesta hoppen, samt att åldern blir lägre och stämmer in med en kol-14-halt som INTE är i grundläggande balans utan har stigit från ett mycket lågt värde.
a) att materialet kristalliserats när det avsattes,
b) att det fanns uran-234 men inte torium-230 i proverna när det kristalliserade (alternativt att man måste veta eller kunna räkna ut hur mycket uran-234 och torium-230 det fanns från början),
c) att det har varit ett slutet system hela tiden (dvs att det inte kommit in eller ut isotoper, eller att det inte funnits tomrum i droppstenarna som fyllts ut senare).
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/esp.3290110113/abstract
Quaternary dating methods, William C. Mahaney (ed.), developments in palaeontology and stratigraphy no. 7, Elsevier, 1984.
Delar av boken finns här:
https://books.google.se/books?hl=sv&lr=&id=hsYnscSE_qEC&oi=fnd&pg=PP1&dq=william+C+Mahaney+quaternary+dating+methods&ots=XQMQMUBCPw&sig=ODqpQXstvJpaKu4FRzB2Tts7x40&redir_esc=y#v=onepage&q=william%20C%20Mahaney%20quaternary%20dating%20methods&f=false
Artikeln jag citerar börjar på sid 33, men hela finns inte på books-google eller fritt tillgänglig (som jag hittat): Schwarcz, H & Gascoyne, M Uranium series dating of Quaternary deposits, sid 33-51.
https://www.sciencedirect.com/science/journal/09205446/7/supp/C
http://scienceagainstevolution.info/v16i10f.htm
och en uppdatering med nyare siffor (det var en del i den första artikeln som de misstagit sig på, och huvudförfattaren till den “old-earth-artikel” de kritiserade skrev svar till dem):
http://scienceagainstevolution.info/v16i11f.htm
Grunderna för metoden är att isotophalterna, p g a olika sönderfallshastigheter för olika isotoper, skall vara i jämvikt efter ca 2 miljoner år. Halterna är dock mycket varierande - men jag har inte hunnit gå igenom detta djupare (se artiklarna ovan).
https://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=4&ved=0ahUKEwiWhIakm9zZAhWnF5oKHXElAE4QFghDMAM&url=http%3A%2F%2Fshadow.eas.gatech.edu%2F~kcobb%2Fisochem%2Flectures%2Flecture6_uthdis1.ppt&usg=AOvVaw1uaU4LhMRs9VQGmODeBANh
Southon et al. Quaternary Science Reviews 33: 32-41 (2012) A high-resolution record of atmospheric 14C based on Hulu Cave speleothem H82
http://citeseerx.ist.psu.edu/viewdoc/download?doi=10.1.1.421.9391&rep=rep1&type=pdf
Katherine E. Dayem, Peter Molnar, David S. Battisti, Gerard H. Roe (2010) Lessons learned from oxygen isotopes in modern precipitation applied to interpretation of speleothem records of paleoclimate from eastern Asia, Earth and Planetary Science Letters 295, 219–230.
“As opposed to textbook assumptions” och
“For decades, it was almost given for granted”
Silvia Frisia, Andrea Borsato, John C Hellstrom, 2018, High spatial resolution investigation of nucleation, growth and early diagenesis in speleothems as exemplar for sedimentary carbonates, Earth-Science Reviews 178:68-91.
https://www.researchgate.net/publication/323491724_High_spatial_resolution_investigation_of_nucleation_growth_and_early_diagenesis_in_speleothems_as_exemplar_for_sedimentary_carbonates
https://pure.royalholloway.ac.uk/portal/files/26274509/Reconstructing_modern_stalagmite_growth_from_cave_monitoring_local_meteorology_and_experimental_measurements_of_dripwater_films_2014_Earth_and_Planeta.pdf
Vernon C. Allison, (1923) The Growth of Stalagmites and Stalactites, The Journal of Geology, Vol. 31, No. 2 (Feb. - Mar., 1923), 106-125
http://www.jstor.org.ezp.sub.su.se/stable/pdf/30079394.pdf
Andy Baker, Asfawossen Asrat, Ian J. Fairchild, Melanie J. Leng, Peter M. Wynn, Charlotte Bryant, Dominique Genty, Mohammed Umer, 2007, Analysis of the climate signal contained within d18O and growth rate parameters in two Ethiopian stalagmites, Geochimica et Cosmochimica Acta 71, 2975–2988.
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0016703707001536
I den här artikeln diskuterar man även lite snabbt om lagren i droppstenarna man undersöker är årliga, t ex utifrån hur det regnar under året.
Southon et al (2012) nämnde “tillväxtringar” men diskuterade inte om de var årliga. Däremot nämnde de att grottorna med droppstenar mycket snabbt påverkades av när det regnade i området.
Jay L. Banner, Amber Guilfoyle, Eric W. James, Libby A. Stern, and MaryLynn Musgrove (2007) Seasonal variations in modern speleothem calcite growth in Central Texas, U.S.A., Journal of Sedimentary Research, 2007, v. 77, 615–622.
https://pdfs.semanticscholar.org/055b/b22bd700eb6bcb7197bf7d51241cbeabb894.pdf
D.M. Bonotto, I. Karmann, M.M. Baskaran (2012) Growth rates in modern speleothems from Santana Cave, Brazil, by the 210Pb-method, Radiation Measurements 47, 168-177.
https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S135044871100552X
James U.L. Baldini, 2001, Morphologic and dimensional linkage between recently deposited speleothems and drip water from Browns Folly Mine, Wiltshire, England. Journal of Cave and Karst Studies 63(3): 83-90.
http://citeseerx.ist.psu.edu/viewdoc/download?doi=10.1.1.446.6554&rep=rep1&type=pdf
Fisher, L. W. 1934, Growth of Stalactites, American Mineralogist, vol 19, 1934, sid 429-431
http://www.minsocam.org/ammin/AM19/AM19_429.pdf
Hill, C. A. 1987, Geology of Carlsbad Cavern and other caves in the Guadalupe Mountains, New Mexico and Texas, New Mexico Bureau of Mines & Mineral Reseoources, Bulletin 117, 162 sidor, sid 135.
https://geoinfo.nmt.edu/publications/monographs/bulletins/downloads/117/Bulletin117.pdf
Paul Meakin, Bjørn Jamtveit (2010) Geological pattern formation by growth and dissolution in aqueous systems, Proceedings of the Royal Society A, 466, 659–694
http://rspa.royalsocietypublishing.org/content/466/2115/659
Mt Isa, foto, Queensland, Australia
https://creation.com/stalactites-do-not-take-millions-of-years
Tunneln var ca 50 år gammal när fotot togs. Dessa droppstenar är alltså inte bildade i byggnadsmaterial utan naturlig bildade, som kan ske när det finns en hålighet i marken och rätt berggrund runtomkring. Se arbetarna i hjälm, i nedre högra hörnet, för tidsskalan, sid 26 på följande länk.
http://downloads.creation.com/free_resources/pdf/Stones_and_Bones.pdf
Se även sid 27 för ett vattenhjul som på naturlig väg (inget material från byggnader/cement/betong) blivit helt täckt med samma mineraler som i droppstenar, på ca 60 år. Mer om det här:
https://creation.com/frozen-in-stone
Fler länkar till liknande snabb mineralisering, längst ner här:
https://creation.com/petrified-waterwheel
Musgrove, M., Banner, J. L., Mack, L. E., Combs, D. M., James, E. W., Cheng, H., Edwards, R. L. 2001. Geochronology of late Pleistocene to Holocene speleothems from central Texas: Implications for regional paleoclimate. Geological Society of America Bulletin 113: 1532-1543.
https://www.jsg.utexas.edu/banner/files/Geochronology-of-Late-Pleistocene-GSA-2001.pdf
Perrette, Y & Stéphane Jaillet, 2010, Spatial distribution of soda straws growth rates of the Coufin Cave (Vercors, France), International Journal of Speleology 39 (2), 61-70.
http://scholarcommons.usf.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1132&context=ijs
Catherine M. Sherwin, James U.L. Baldini, 2011, Cave air and hydrological controls on prior calcite precipitation and stalagmite growth rates: Implications for palaeoclimate reconstructions using speleothems, Geochimica et Cosmochimica Acta 75, 3915–3929
https://www.sciencedirect.com/journal/geochimica-et-cosmochimica-acta/vol/75/issue/14
Bertram Schmidkonz, 2017, Geochemistry in action: watch a dripstone grow! Journal of Chemical Education, 94, 1492-1497.
https://pubs.acs.org/doi/abs/10.1021/acs.jchemed.7b00215
Garry K Smith, 2016, Calcite straw stalactites growing from concrete structures, Cave and Karst Science, Vol.43, No.1 (April 2016), 4-10.
http://nhvss.org.au/wp-content/publications/CalthemiteStraws.pdf
Sutherland, M (1953) Carlsbad Caverns in Color, National Geographic Magazine, 4:433-468, October, 1953, speciellt sid 442 och 455.
http://www.freeshopmanual.com/uploads/pdf/1953-10.pdf
Taylor, M. (1994) Arizona Highways, januari, sid 4-11.
Ver Steeg, Karl (1932) An unusual occurrence of stalactites and stalagmites, The Ohio Journal of Science. v32 n2 (March, 1932), 69-84
https://kb.osu.edu/dspace/bitstream/handle/1811/2552/V32N02_069.pdf;jsessionid=81A32354085863783BBC3DBE32AF489A?sequence=1
Peter M. Wynn, Ian J. Fairchild, Andrea Borsato, Christoph Spötl, Adam Hartland, Andy Baker, Silvia Frisia, James U.L. Baldini (2018) Sulphate partitioning into calcite: Experimental verification of pH control and application to seasonality in speleothems, Geochimica et Cosmochimica Acta 226 (2018) 69–83
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0016703718300383
Trout, J “Guadalupe Grotto”, Cottonwood Cave, 24 nov 1975 (taget från “Solution and Deposition of Calcium Carbonate”, CRSQ, vol 17, 1981, sid 226)
“Stalactites Do Not Take Millions of Years!”, Ex Nihilo, vol 20, nr 2 1998, sid 27
Matzko, G. T. “What is the Upward Limit for the Rate of Speleothem Formation?”, CRSQ, vol 36, 2000, sid 208-214.
http://creationwiki.org/Stalactite_and_stalagmite
Larry S. Helmick, Joseph Rohde, and Amy Ross, “Rapid Growth of Dripstone Observed,” Creation Research Society Quarterly, Vol. 14, June 1977, pp. 13-17.
https://creationresearch.org/wp-content/uploads/crsq-1977-volume-14-number-1.pdf
* Det finns grundläggande antaganden om isotophalter i U-Th-metoden, som gör att man (vad man än tror om den riktiga åldern) måste vara försiktg med hur man använder metoden.
* Dateringar med uransönderfallskedjan är i bästa fall osäkra.
* Nutida droppstenar växer till mycket snabbare än det man uppskattar genom indirekta beräkningar och där man använt t ex U-Th-metoden om grund.
En kort artikel om en skapelsetroende forskare som jobbat mycket med droppstenar och har en fil dr (Ph D) på området. Emil Silvestru, M.Sc., G.Eng., Ph.D., obtained his Ph.D. in geology from the Babes-Bolyai University, Romania, where he was Associate Professor of Karstology. He was head of the nearby Speleological Institute and is a world authority on cave geology.
https://creation.com/emil-silvestru-interview
Intressant att kommuniststaten Rumänien (på den tiden) hade bestämt att ingen fick ta doktorsexamen i geologi under många år!
“such things were decided by Ceauşescu’s semi-illiterate wife Elena, who had decided against geology PhDs”.
Lite av Silvestrus publikationer:
https://creation.com/emil-silvestru
Och - en liten artikel som rapporterar alla data från en längre artikel, som visar att man väljer de dateringar man anser är rätta (inklusive U-Th):
http://www.icr.org/article/cherry-picked-age-for-key-evolutionary
“Some of the larger (2 to 3 meters in length) living corals can be continuous environmental recorders of the past 100 to 500 years.”
https://pubs.usgs.gov/fs/2010/3085/pdf/FS2010-3085.pdf
http://rainbow.ldeo.columbia.edu/~alexeyk/Papers/Fairbanks_etal2005.pdf
a) Att U-halten (inklusive U-234-halten) var ungefär lika stor som hos levande koraller
b) Att U-Th-åldrarna var i rätt ordning, jämfört med det djup de kom ifrån. (Man använder egentligen ofta fler isotoper när man jämför, t ex U-238 och Th-232, och inte bara U-234/Th-230).
Reimer, et al (2006) Comment on “Radiocarbon calibration curve spanning 0 to 50,000 years BP based on paired 230Th/234U/238U and 14C dates on pristine corals” by R.G. Fairbanks et al. (Quaternary Science Reviews 24 (2005) 1781 1796) and “Extending the radiocarbon calibration beyond 26,000 years before present using fossil corals” by T.-C. Chiu et al. (Quaternary Science Reviews 24 (2005) 1797 1808)☆☆doi of original article: 10.1016/j.quascirev.2005.04.002
April 2006Quaternary Science Reviews 25(7-8):855-862
DOI: 10.1016/j.quascirev.2005.09.009
https://www.researchgate.net/publication/248479697_Comment_on_Radiocarbon_calibration_curve_spanning_0_to_50000_years_BP_based_on_paired_230Th234U238U_and_14C_dates_on_pristine_corals_by_RG_Fairbanks_et_al_Quaternary_Science_Reviews_24_2005_1781_1796_
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0277379105001368 (Extending the radiocarbon calibration beyond 26,000 years before present using fossil corals).
Yokoyama, Y., Esat, T.M., 2006. Comment on ‘‘Extending the radiocarbon calibration beyond 26,000 years before present using fossil corals’’ by T.C. Chiu, R.G. Fairbanks, R.A. Mortlock, A.L. Bloom. (Quaternary Science Reviews 24 (2005) 1797–1808). Quaternary Science Reviews 25 (21–22), 3081–3083.
och här
Tezer M Esat Yusuke Yokoyama ”Issues in radiocarbon and U-series dating of corals from the last glacial period” August 2008, Quaternary Geochronology 3(3):244-252
https://www.researchgate.net/publication/248578084_Issues_in_radiocarbon_and_U-series_dating_of_corals_from_the_last_glacial_period
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1871101416301479
Roads, C. H. “Quest in the Red Sea coral reefs”, GM, vol 41, 1969, sid 524-529
Isdale, P. “Fluorescent bands in massive corals records centuries of coastal rainfall”, Nature, vol 310, 1984, sid 578-579
Read, P. & Snelling, A. “How old is Australia’s Great Barrier Reef?”, EN, vol 8, nov 1985, sid 6-9.
https://creation.com/age-great-barrier-reef
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0025322717301482 = 1 cm/år
https://books.google.se/books?id=JTr2BwAAQBAJ&pg=PA363&lpg=PA363&dq=core+drill+length+age+coral&source=bl&ots=YmylPN6I8W&sig=MQ0u-8i3QinaoRu3pNxav63Xl9E&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwiRnfj_7N_ZAhWCKywKHYWHBEsQ6AEIRTAH#v=onepage&q&f=false
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0025322717301482
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/0033589485900717
https://creation.com/ancient-coral
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/0031018279900889
https://link.springer.com/article/10.1007/BF00397019
2. Indirekta uppskattningar (med hänvining till t ex U-Th-metoden eller okorrigerad kol-14-metod), som korreleras med den tidsskala man använder, innebär att koraller växt till långsammare förr i tiden. De sista ca 10 000 åren måste alla koraller överallt (i de data jag hittat) i genomsnitt ha växt till ungefär 10-100 gånger långsammare än vad koraller gör idag, för att de indirekta åldrarna man utgått ifrån skall stämma.
* Pettijohn, F. J. & Potter, P. E. (1964) “Atlas and Glossary of Primary Sedimentary Structures”, Springer-Verlag, New York.
* Winterer, E. L. (1964) “Late Precambrian Pebbly Mudstone in Normandy, France: Tillite or Tilloid?” in Nairn, A. E. M. (Ed.) “Problems in Palaeoclimatology”, John Wiley & Sons, London, p. 159-178.
* McKee, E. D., Crosby, E. J. & Berryhill, H. L. Jr. (1967) “Flood Deposits, Bijou Creek, Colorado, June 1965", Journal of Sedimentary Petrology, Vol. 37, p. 829-851.
* Lowe, D. R. (1982) “Sediment Gravity Flows: II. Depositional Models with Special Reference to the Deposits of High-Density Turbidity Currents”, Journal of Sedimentary Petrology, Vol. 52, p. 279-297.
* Gravenor, C. P. & Rocha-Campos, A. C. (1983) “Patterns of Late Paleozoic Glacial Sedimentation on the Southeast Side of the Paraná Basin, Brazil”, Palaeogeography, Palaeoclimatology, Palaeoecology, Vol. 43, p. 1-39.
* Molnia, B. F. (1983b) "Subarctic Glacial-Marine Sedimentation: A Model", in Molnia, B. F. (Ed.) "Glacial-Marine Sedimentation", Plenum Press, New York, 95-144.
* Smith, N.D. & Ashley, G. (1985) Proglacial lacustrine environment, in Ashley, C.M., Shaw, J. & Smith, N.D. (Eds.) Glacial sedimentary environments, Sepm short course notes, vol. 16, pp. 135-216. DOI: 10.2110/scn.85.02.0135
* Lowe, D. R. (1988) “Suspended-Load Fallout Rate as an Independent Variable in the Analysis of Current Structures”, Sedimentology, Vol. 35, p. 765-776.
* Domack, E. W. (1990) “Laminated Terrigenous Sediments from the Antarctic Peninsula: The Role of Subglacial and Marine Processes” in Dowdeswell, J. A. & Scource, J. D. (Eds.) “Glacimarine Environments: Processes and Sediments”, Geological Society (London) Spec. Publ. No. 53, p. 91-103.
* Cowan, E. A. & Powell, R. D. (1990) “Suspended Sediment Transport and Deposition of Cyclically Interlaminated Sediment in a Temperate Glacial Fjord, Alaska, U.S.A.” in Dowdeswell, J. A. & Scource, J. D. (Eds.) “Glacimarine Environments: Processes and Sediments”, Geological Society (London) Spec. Publ. No. 53, p. 75-89.
* Schieber, J. Southard, J. & Thaisen, K., 2007. Accretion of mudstone beds from migrating floccule ripples, Science, 318, 1760-1763. DOI: 10.1126/science.1147001
* Schieber, J., Southard, J.B., Kissling, P., Rossman, B. & Ginsburg, R., 2013, Experimental deposition of carbonate mud from moving suspensions: importance of flocculation and implications for modern and ancient carbonate mud deposition. Journal of Sedimentary Research, v. 83, p. 1025-1031. DOI: 10.2110/jsr.2013.77
* Sutherland, B.R., Barrett, K.J. & Gingras , M.K. (2015), Clay settling in fresh and salt water, Environmental Fluid Mechanics, 15, 147-160. DOI 10.1007/s10652-014-9365-0.
* Shanmugam, G., 2016. Submarine fans: a critical retrospective (1950-2015). Journal of Palaeogeography 5, 110-184.
* Yawar, Z. & Schieber, J. (2017) On the origin of silt laminae in laminated shales, Sedimentary Geology, vol 360, 22-34.
Ringberg, B. & Rudmark, L. Boreas, vol 14, 1985, sid 107-110 och Strömberg, B. Boreas, vol 14, 1985, 111-115
Hansen, S. “Varvighed i danske og skaanske senglaciale Aflejringer”, Danmarks geologiske undersøgelse, raekke 2, nr 63 1940, sid 422-424. Se även Flint, R. F. ibid och Flint, R. F. “Glacial and Pleistocene Geology”, JW 1957, sid 297.
Pickrill, R. A. & Irwin, J. “Sedimentation in a Deep Glacier-Fed Lake — Lake Tekapo, New Zealand”, Sedimentology, vol 30, 1983, sid 63-75
Bergström, R. “Stratigrafi och isrecession i södra Västerbotten”, SGU C 634, 1968, sid 29-32, 37-40
Lindström, E. “Deglaciation, sediment och högsta kustlinje i nordvästra Ångermanland”, UNGI rapport 26, Uppsala 1973, sid 47-51, 67, 247-253
Borell, R. & Offerberg, J. “Geokronologiska undersökningar inom Indalsälvens dalgång mellan Bergeforsen och Ragunda”, SGU, serie Ca, nr 31, 1955
Kuenen, P. H. “Turbidity Currents as the Cause of Glacial Varves”, JG, vol 59, sept 1951, sid 507-508
Kuenen, P. H. “Mechanics of Varve Formation and the Action of Turbidity Currents”, Geologiska föreningens i Stockholm Förhandlingar, vol 73, jan-febr 1951, sid 69-84 och
Eriksson, K i “Glacial Deposits in North-West Europe”, Ehlers, J. (red.), A. A. Balkema, Rotterdam 1983, sid 111.
Jopling, A. V. “Some Deductions on the Temporal Significance of Laminae Deposited by Current Action in Clastic Rocks”, JSP, vol 36, dec 1966, sid 880-887
McKee, E. D. “Experiments on Ripple Lamination” i “Primary Sedimentary Structures and Their Hydrodynamic Interpretation”, Middleton, G. V. (red.), SEPM, nr 12, 1965, sid 66-83 och Allen, J. R. L. ibid.
Simola, H. & Tolonen, K. “Diurnal Laminations in the Varved Sediment of Lake Lovojärvi, South Finland”, Boreas, vol 10, 1981, sid 19-26.
Lambert, A. & Hsü, K. J. “Non-Annual Cycles of Varve-Like Sedimentation in Walensee, Switzerland”, Sedimentology, vol 26, 1979, sid 453-461.
Berthault, G. “Sedimentologie”, Comptes Rendus De L’Académie Des Sciences, vol 303 1986, serie II, sid 1569-1574
Berthault, G. “Sedimentation of a Heterogranular Mixture: Experimental Lamination in Still and Running Water”, ENTJ, vol 4, 1990, sid 95-102 (först publicerad i Comptes Rendus De L’Académie Des Sciences, 1988, t. 306, serie II, sid 717-724)
Julien, P. Y. et al “Experiments on Stratification of Heterogenous Sand Mixtures”, Bulletin Société géologique France, vol 164, 1993, sid 649-660 (samma artikel publicerad i ENTJ, vol 8, 1994, sid 37-50)
Fineberg, J. “From Cinderella´s Dilemma to Rock Slides”, Nature, vol 386, 1997, sid 323-324
Makse, H. A. et al “Spontaneous Stratification in Granular Mixtures”, Nature, vol 386, 1997, sid 379-382
Julien, P. Y. et al “Experimental Mechanics of Sand Stratification”, ENTJ, vol 12, 1998, sid 218-221
Murray, R. W. et al “Diagenetic Formation of Bedded Chert”, Geology, vol 20, 1992, sid 271-274
Stihler, S. D. et al “`Varve´ Counting vs. Tephrochronology and 137Cs and 210Pb Dating”, Geology, vol 20, 1992, sid 1019-1022
Drummond, C. N. & Wilkinson, B. H. “Aperiodic Accumulation of Cyclic Peritidal Carbonate”, Geology, vol 21, 1993, sid 1023-1026
Peper, T. & Cloetingh, S. “Autocyclic Perturbations of Orbitally Forced Signals in the Sedimentary Record”, Geology, vol 23, 1995, sid 937-940
Brack, P. et al “Biostratigraphic and Radiometric Age Data Question the Milankovitch Characteristics of the Latemar Cycles (Southern Alps, Italy)”, Geology, vol 24, 1996, sid 371-375
Hecht, J. “Tibetan Ice Forces Climate Rethink”, NS, vol 154, 28 juni 1997, sid 17
Sugisaki, R. et al “Triassic Bedded Cherts in Central Japan are Not Pelagic”, Nature, vol 298, 1982, sid 644-647
Feldman, H. R. et al “A Tidal Model of Carboniferous Konservat-Lagerstätten Formation”, Palaios, vol 8, 1993, sid 485-498.
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0277379115001262
Shanmugam, G., 2016. Submarine fans: a critical retrospective (1950-2015). Journal of Palaeogeography 5, 110-184.
“A spatiotemporal investigation of varved sediments highlights the dynamics of hypolimnetic hypoxia in a large hard-water lake over the last 150 years”
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.4319/lo.2013.58.4.1395/pdf
https://creation.com/images/pdfs/tj/j09_2/j09_2_244-258.pdf
Bramlette, M. N., 1946. The Monterey Formation of California and the origin of its siliceous rocks. US Geological Survey Professional Paper 212.
https://pubs.usgs.gov/pp/0212/report.pdf
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/jqs.947/abstract
“Deglacial seasonal and sub-seasonal diatom record from Palmer Deep, Antarctica”
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0277379110004440
(Det är fel sidnummer - 164-176!)
https://journals.uair.arizona.edu/index.php/radiocarbon/article/view/12340
Staff et al. Radiocarbon 55 (4): 2049-2058 (2013) Integration of the Old and New Lake Suigetsu (Japan) Terrestrial Radiocarbon Calibration Data Sets
https://journals.uair.arizona.edu/index.php/radiocarbon/article/view/16339
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0277379113000413
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0277379111002046
Källa:”An automated method for varve interpolation and its application to the Late Glacial chronology from Lake Suigetsu, Japan” 2012
www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1871101412001513
Den senast publicerade artikeln (just när jag skriver det här) försöker finjustera de korreleringar man gjort men visar fortfarande en avsaknad av varv. (Jag gör ingen detaljgranskning av denna artikel i sig, men den bygger på samma grundläggande antaganden som hela “projektet” kring Suigetsusjön.
Ramsey, E B et al 2020, Reanalysis of the atmospheric radiocarbon calibration record from Lake Suigetsu, Japan, Radiocarbon https://www-cambridge-org.ezp.sub.su.se/core/services/aop-cambridge-core/content/view/6E7D30E07FE48FF62F68C06215EBB414/S0033822220000181a.pdf/reanalysis_of_the_atmospheric_radiocarbon_calibration_record_from_lake_suigetsu_japan.pdf )
Källa. “Event layers in the Japanese Lake Suigetsu ‘SG06’ sediment core: description, interpretation and climatic implications”
https://ac.els-cdn.com/S0277379113004204/1-s2.0-S0277379113004204-main.pdf?_tid=a9d87e39-0e79-4a07-9786-71b0f02f0df4&acdnat=1521056210_90685754bf11a366c1c3c5cccc8cea37
b) Endast ungefär hälften av de varv man skriver om, finns i sjön. Resten är utan varv, vilket kan tyda på snabb avsättning. Och, även varv avsätts ju snabbt och inte bara årligen. I en föränderlig miljö, som under en tid av mer extremt klimat under istiden, eller vid återkommande vulkanutbrott/jordbävningar/tsunamis/mindre översvämingar etc, kan det bli algblomning många gånger per år, följt av mer normal sedimentation. Då skulle man få den typ av lager vi ser i Suigetsu-sjön.
c) Det kanske mest intressanta är att sedimentationshastigheten minskat från ca 1,5 till ca 0,8 mm/år, om man tar de höga dateringar som anges för lagren i sjön. Detta stämmer överens med vad skapelsetroende forskare anser om kol-14-haltens förändring genom tiderna. Om kol-14-halten inte i grunden är konstant, blir det längre tid för varje “varv” ju längre tillbaka i tiden man kommer.
* Smith et al. Quaternary Science Reviews 30: 2845-2850 (2011) Toward establishing precise 40Ar/39Ar chronologies for Late Pleistocene palaeoclimate archives: an example from the Lake Suigetsu (Japan) sedimentary record.
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0277379111002046
* McLean et al 2020, Refining the eruptive history of Ulleungdo and Changbaishanvolcanoes (East Asia) over the last 86 kyrs using distal sedimentaryrecordsDanielle Journal of Volcanology and Geothermal Research 389, 106669
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0377027319301775
https://assets.answersingenesis.org/doc/articles/pdf-versions/arj/v9/radioisotope-decay-contants-half-lives-potassium-40.pdf
Radiocarbon, vol 28, nr 2A, 1986, sid 118, 229-245
Radiocarbon, vol 29, 1987, sid 323-346
Radiocarbon, vol 31, 1989, sid 117-120
Radiocarbon, vol 28, nr 2A, 1986, sid 473-485
Radiocarbon, vol 29, nr 3, 1987, sid 323-333.
Radiocarbon, vol 28, nr 2A, 1986, sid 229-236 och 246-255.
Sidor
- Introduktion
- Politik och religion
- Fakta om vårt ursprung
- Megaargument
- Hej - du som är ung!
- Kärlek, upprättelse och förlåtelse!
- Meningen med livet?
- Förlåt att du inte är kristen!
- Ateist-frågor - grunder
- Ateistens bön
- Frågor om Bibeln
- Gud är en dönick!
- Intressanta artiklar om olika saker
- Platt jord - flat earth - eller inte?
- Vita - credentials
- Undervisning
- Geokonsult
- Shop: Böcker, fossil, mineraler
- Wikipedia-lögner
- Förvillardebatten
- Kontakt
- Gardell - inte för ungdomar
Länkar
- 100-tals big bang-kritiker
- 1000-tals evolutionskritiker
- Biblar och kristna böcker
- Ca 1000 evolutionskritiker
- Förhistoriska Världen
- Genesis
- Intelligent design
- No intelligence allowed!
- Why I can´t be an atheist any longer? Testimony by Ph. D. Jerry Bergman
Världens elit bland evolutionsforskare började ropa "Nej!" i munnen på varandra, så fort någon ens föreslog en skapelse!
Dr Waddington: “Ditt argument är helt enkelt att livet har kommit till genom skapelse.”
Dr Schutzenberger: “Nej!”
Röster: “Nej!”